Aftonbladet – 3 juli 1872, sida 3

Hennes röst var så bevekande, heanes sätt så vänligt, att de kringstående kände sig glada öfver hennes beteende, mest dock William, ty han slöt henne i sina armar och kysste henne upprepade gånger. Ja, jag såg att du inte mådde väl, mitt barn! Skynda dig nu att bli i ordning till middagen. Våra planer måste nu ändras, Vi skola blott för 1 afton fara till hotellet, i morgon för jag dig tillbaka till dina föräldrar, att de må få rå om dig så mycket som möjligt innan vi resa. Hennes bön om förlåtelse hade behagat honom, men henaes sorg derförut icke rört honom; för den han förorsakat henne ställde han sig ingalunda sjelf tillrätta. Hans böjelse för henne var visserligen stor, men icke tillräcklig att förmå honom underordna sig hennes önskan och uppskjuta deras resa fjorton dagar. — Under nuvarande förhållanden hade ett så litet uppskof varit bra ursäktligt, men han ville fara, deh der hang egna önskningar voro i fråga; föll det hos nom aldrig in att tillåta någon lägga hinder i vägen för deras uppfyllande. Han släppte henne ändtligen, och hon gick med en suck, Han hade hållit henne omsluten, och hon var glad att blifva fri från derna omfamning, som icke ingaf henne någon känsla af lugn, tröst eller trygghet. Hon ansåg den mera för ett fängelse, hvarur hon frigjord fann sig bäst. Middagen intogs kort derefter och gick hjelpligt nog. — Nästan omedelbart derpå körde vagnen fram för porten. Mrs Wih liam Treherne föraes af sin far genom den packade hopen af åskådare, och brudgum. men stog in efter henne. — Vagnsdörren slogs igen, hästarne sattes i rörelse, och ett af d var snart all teg efter Urudguget er