briken, förhöjde jag efter hand aflöningen; regel var, att det alltid skedde frivilligt, i det ja: förekom hvarje påminnelse och denna regel skal fortfarande vara gällande. Den ena nyttiga åt gärden har vidtagits efter den andra och mycke mer skall blifva gjordt; intill detta ögonblic! hafva de yttersta ansträngningar gjorts i arbe tarnes intresse; nya bostäder, hvilkas uppföran de påbörjats, räknas i tusental. Då stagnatio nen inträdde i omsättningen, då fabrikerna öfve allt stodo stilla, då inga beställningar ingingo höll jag det oaktadt arbetet i gång och jag ha aldrig afskedat en trogen arbetare. Det finn: qvar bland oss många gamla arbetare, som kunn: bekräfta hvad jag säger. Fråga dem hvad son gjordes för arbetarne 1848. vilka uppoffrin gar, som sedermera under krigsåren måste göras är nogsamt bekant för alla. Hvem kan beräkns hvilka uppoffringar måste göras under denns knapphet på kol? Ömsesidig trofasthet har gjor verket stort. Jag vet att jag förtjenar och ege: ert förtroende och derför vill jag ställa dessa ord till eder. . , Jag varnar eder, innan jag får anledning at beklaga wig öfver otrohet och ond vilja, för det öde, som man genom kringflackande agitatorer och flygskrifter sträfvar att bereda den talrika arbetsklassen, i det man ger sig min af att åsyfta dess väl och missbrukar religiösa och moraliska tänkespråk. Dessa menniskors skörd skall begynna sedan de genom sluga lockelser hafva undergräft edert stånds existens; deras mål är att allt skall ramla, på det de då skola kunna fiska i grumligt vatten. Jag vill blott bedja eder inhemta underrättelser om dessa apostlars forna lif, om deras husliga och moraliska vandel. Arbetarnes bidrag till skandaler med mun och enna är ett beqvämare och behagligare byte för em, är den inkomst som de kunna vänta genom att uträtta något. Essener Blättersträfvar att genom påhitt af alla slag kasta skugga på min karakter såsom föreståndare för denna fabrik, och för att upphetsa sinnesstämningen, meddelade denna tidning i går den wunderrättelsen, att jag blifvit tvungen att åt en del af eldarne gifva en betydlig löneförhöjning. — Till denna och andra plumpa lögner af ondskefulla motståndare anknyter jag nu följande varning och försäkran. Hvilka händelser än måtte inträffa, så blir det säkert, att ingenting skall förmå mig att i nåson punkt gifva efter för trots. Fabriken kommer att hädanefter som hittills skötas i mina grundsatsers anda, med den välvilja, som alltid lar varit för mig en lag, och så kommer att ske för min räkning, så länge jag liksom förr har rofasta arbetare, som kunna betraktas såsom hemmahörande i etablissementet. Att jag hvilset ögonblick som helst kan öfverlåta min posiion på andra och att hvilket bolag som helst af capitalister icke skall öfverträffa mig i välvilja ch beredvillighet att göra uppoffringar, kan väl cke bli föremål för tvitvel. Det finnes neppeligen någon som kan tro, att ag af vinningslystnad undeskastar mig de mölor och det arbete, som äro förenade med att köta en sådan fabrik för egen räkning. En och var vet, hur högt jag under alla tider skattat betet och arbetaren; men en hvar kan också ara förvissad derom, att ett misskännande af nitt sinnelag skulle vara i stånd att utplåna nin rotfästade kärlek till dem begge. En hvar jan vara öfvertygad om, att jag liksom förut ej Ittalar något utan att infria mitt ord. Jag varar eder derför ännu en gång för lockelserna till n sammansvärjning mot ro och fred. I mina öretag har den hederlige, dugtige arbetaren haft illfälle att efter en moderat arbetsperiod kunna efva af sin pension i sitt eget hus — och det på tt så förmånligt sätt som det knappast är falet på något annat ställe, Jag väntar och forrar fullt förtroende, jag vägrar att i något häneende gå in på oberättigade anspråk, men jag ill liksom förut tillmötesgå hvarje billig begäan. Jag uppmanar härigenom alla dem, som j åtnöja sig härmed, att ja förr desto hellre ppsäga mig, för att förekomma att jag u ppsäser, och sålunda på laglig väg lemna etablissenentet för att bereda plats åt andra, i det jag örsäkrar, att jag ämnar vara och förblifva herre mitt eget hus och på min egen mark, Alfred Krupp.