nan applicerade cn Klaltllg orni på prestent lena kind under sällskapets skratt och till lade: Se så, du bibeltrogne, vänd nu den andra kinden till, så skall du få en på den också. Men dertill hade presten ingen lust. utan smög sig, då han blef föremål för gäll skapets gyckel, skamflat bort. Strödda underrättelser. Uppfinningar. Krigssignaler förmedelst solljuset. Efter franska tidningar meddela vi här en berättelse om en ny telegraferingsmetod, som det efter långvariga försök har lyckats den berömde franske astronomen Le Verrier att fullända så mycket, att den sannolikt skall bli af stor betydelse i framtida krig. Idn att meddela signaler förmedelst solljuset är icke ny. Men har förr korresponderat från ett ställe till ett annat genom att kasta en solstråle, uppfångad i en spegel, mot den punkt, med hvilken man vill sätta sig i förbindelse. Genom att vända på spegeln åstadkom man omvexlingar af ljus och skugga, hvilka efter förut gjordt aftal tjenade till språk; så t. ex. kunde en ljusglimt, efterföljd af en förmörkelse, betyda A., två ljusglimtar. åtskilda genom en förmörkelse, E. o. s. v. Försök enligt denna metod ha varit anställda i Melen men med mycket ringa framgång, emedan förfaringssättet och appara terna voro ofullkomliga. Det lyckades icke heller under Paris belägring, då man förnyade dessa försök, att vinna något praktiskt resultat. De experimenter, som Le Verrier under de senaste månaderna har anställt i Montpellier, äro en fortsättning och utveckling af det system, han under kriget hade organiserat i Lyon för den händelse, att staden skuile bli kringränd, och det lyckades honom då att gifva signaler på ett afstånd af 20 lienes från staden. Vi vilja försöka att framställa principerna för detta system. Apparaten består af två speglar, som äro så fästade på trästativ, att man kan gifva dem olika ställningar och hvilken lutning som helst. Den ena spegeln uppfångar en solstråle och kastar den till den andra spegeln. Denna kastar åter ljuset mot den punkt, med hvilken man vill korrespondera. Den person, som man korresponderar med, är försedd med en dylik apparat, och fönom speglarnes rörelser försiggår samtalet ikasom med den elektriska telegrafen. Den första fråga, som vid denna metod måste besvaras, är, om en solstråle utan att förlora sin glans kan kastas från en spegel på ketydligt afstånd. De anställda experimenterna bevisa, att kraften af ett sådant ljus så till sägandes är ohegränsad; ljuset kan genomlöpa ofantliga sträckor och ändock bibehålla hela sin intensitet, och det behöfs icke en gång någon stor spegel för att åstadkomma denna verkan. Man har reducerat apparatens spegla hvilka äro så stora som en hattkulle, till storleken af ett fem-francs-stycke, och ljuset var likväl så starkt på flere lieues afstånd, att ögat knappt kunde tåla att se på det. Det är tydligt, att en sådan verkan blott kan frambringas i klart väder med ren atmosfer. Dimman, som sjelfva solljuset ofta icke förmår genomtränga, är ett oöfvervinneligt hinder för den kastade strålen. Det här i fråga varande signalsystemet kan således icke användas under alla omständigheter, men enahanda är ju förhållandet med alla andra sätt att meddela sig. Om natten kan solljuset ersättas med artificielt ljus. En annan svårighet härrör från jordens runda form. På ett visst afstånd, närmare eller fiermare etter terrängens beskaftienHet, skall jordens kupighet alltid göra sig gällande och erbjuda ett oöfverstigligt hinder för synen. Af detta skäl misslyckades det, då man under Pariss belägring ville försöka att korrespondera med provinserna på ofvannämnda sätt; ty ingen punkt i hufvudstaden var tillräckligt högt belägna för att derifrån kunna låta en Tjussträle gå öfver de preusska linierna, hvilka rundt omkring upptago en yta af 20 lienes bredd. För att komma förbi detta afstånd skulle man ha nödgats stiga upp i luftbalong, men som orörligheten är ett hufvudsakligt vilkor för instrumentets användbarhet, kunde man icke begagna en ballong, hvilken oupphörligt svänger omkring och röres af vinden. e förbättringar i apparaterna, som Ta a rier gjort, äro dels anbringandet it den ond spegeln; ty de fordna apparaterna hade blott en spegel, och dels begagnandet af ett litet Instrament, kalladt alidad? gom gör aet möjligt att söka i rymden och finna den punkt, med hvilken man vill korrespondera. Det är nemligen icke så lärt, som han kunde tro, att träffa en bestämd punkt iden vida rymden, i synnerhet då män opererar i ett land, som är öfversvämmad af fiender. Då Biot och Arago i detta århundrades början voro i Spanien för att reglera det franska måttet efter meridianen, sökte de hvarandra i 3 månader, utan att kunna upptäcka hbyarandras signaler; den ene var i provinsen Valencia, och den andre på ett berg 40 lieues sråg. Man kan då lätt förstå, att det måste svårt ätt mötas, när de observerande ömsesidigt äro okunnige om de punkter, på hvilka de befinna sig. Alidaden är ett trärör, ett slags kikara utan las, i hyilken en airåje af det ljug, som är uppångadt at spegeln, faller. Denna kikare är genomborrad med ett litet hål i hvardera ändan. Med ögat invid ena ändan af dessa öppningar söker man den punkt, hvarifrån korrespondentens signal utgått, hvilket nu icke är svårare än att särskilja de a ställena i ett landskap med en vänlig kikare. När den observerände har förvissat sig om komrespondentens ställning, behöfver han blott rikta den Ijusståle, som är lånad af den reflekterande spegeln, mot det lilla hålet i alidaden; nu är han säker på, att hans spegel är i rätta riktningen, emedan han harl: sett sin korrespondents station genom alidadang! hål, och då den ljusstråle, som går genom äli-. dadenzs hål, blott är em delafden stråle, som): reflekteras af spegeln följa dessa två Ijusstrålarl. (alidadens stråle och hufvudsirålan) samma vägl och komma till samma mål. Så länge således . telegrafisten ser strålen rpplysa alidadens lilla. hål, är han viss på, att hans signaler komma direkt till haps )korttepon lent. Man korresponderar nu lätt genom att röra speglarne efter det aftalade alfabetet. Förfarandet är så enkelt och verkar så säkert, att telegraftjenstemännen i Ni meg. hvilka i två månader experimenterade med Le Verrier, slutligen kunde afsända 50 ord på 18 minuter. Ytterligare måste den omständigheten tagas i betraktande, att omfånget af en ljusstråle, som atsändes, förökas i samma förhållande, som den Mliganar sig från utgångspunkten; på 4 kilom. afstånd visar sig spegelns stråle på en vidd af 200 steg, och det är fara värdt, att strålen kan upptäckas af andra än dem, som äro intresserade af att dölja sina signaler. Le Verrier afhjelper denna olägenhet genom en ling, som koncentrerar strålknippan. Le Verriers apparater äro lätta att sätta upp och taga i sär; de kunna på kort tid noggrannt roppassas och äro lätta ätt transportera. De cunna i nödfall reduceras till två små fickspeg ar och en käpp af vanligt utseende. I brist på olsken tager man sin tillflykt till magnesium. juset, hvars verkan är bekant, eller till det Drummondska ljuset elier ännu enklare till lågan rån en vanlig moderatörlampa, förstärkt genom en ström af syre, som är lätt att frambringa och lätt förvaras i en kautschukflaska. Försöken i Montpellier bivistades af en mängd vetenskapsmän och ing jörotficerare, hvi alla Yvöro rat