Aftonbladet – 29 juni 1872, sida 3

förening med denna så svåröfvervinnerliga hårdnackenhet, Dessa två egenskaper upp ställde en hel armå af fiender met Agnes och George, förstörande deras frid och icke mindre den i hvars sinne de regerade, ty det finns icke i den hela vida verlden nägot svårare ait uthärda än det elände, vi skapa oss sjelfva; de dåliga känslor, vi nära inom eget bröst, förtära hjertats sanna glädje, fräta dess kärna och störa det naturliga sunda blodomloppet. Huru mycket lidande, vi genom verkningarne af ott okufvadt lynne bringa andra, så hafva vi dock det största sjelfva; andras lif kunna de göra sorgligt, vårt eget göra du till ett helvete, Mrs Trehernes retliga sinnesförfattning öfvergick så småningom till en butter tystnad, och i den förblef bon under flera dagar efter det sista samtalet med sonen. Den stackars Agnes, okunnig om den egentliga anledningen, var likväl för van vid dylika obehag, för att bry sig om att utforska källan till de nu ökade. Hen led med tålamod och utan att klaga. En angenäm hvila väntade henne dock. Någon annan tänkte på henne, någon annan behöfde henne, Georgö skref och underrättade henne, att han haft bref från onkeln med en ytterst vänlig inbjudning för båda syskonen att tillbringa julen på Arisecdwyn. Arftagarinnan skulle då göra sitt första besök derstädes, och onkeln önskade mycket, att Agnes skulle vara der för att välkomna henne. : George hade antagit bjudningen och frågade un, om systern kunde vara färdig att resa den tionde. Denna underrättelse öfverraskade ickeAgnes, ty hen var van att Gerorge bestämde både för sig sjelf och henna, (Forts.)