Aftonbladet – 29 juni 1872, sida 3

nas enstaka exempel på att denna ohyggliga farsot visat sig i Europa redan före kors tågen, men enligt hvad förf. framhåller äl det dock först från korstågens tid den blif. vit allmänt utbredd bland den europeiska befolkningen, säkerligen i väsentlig mån på zlgrund af bristande renhållning och olämplig beklädnad, hvarvid förf. särskildt anmärker att bruket af linne var långt in i medeltiden så sällsynt, att först år 1440 drottningen i Frankrike lär sett sig föranlåten att dagligen bära linneplagg närmast I kroppen. Vidare voro sofplatserna så inrättade att de kunde rymma åtskilliga personer, och värd och värdinna drogo vanligen icke i betänkande att dela sin bädd med en gäst, bruket af bad var i tionde, elfte och tolfte århundradena i hög grad försummadt. När nu spetelskan utbröt, må.Jste öfverallt, för första gängen i norden, f offentliga sjukhus inrättas, de så kallade leprosarierna, der de af smittan angripna kunde afspärras från de friska. Som bevis på den ofantliga utbredning farsoten erhöll, kan anföras att endast Frankrike hade unI der trettonde århundradet 2000 leprosarier, och den öfriga kristenheten tillsammans vid pass 19,000. Oaktadt Danmarks deltagande i korstågen var helt obetydligt, isynnerhet sedan påfvens uppmaning till Knut den Isjette blifvit utan verkan — hvartill väl Jock bidrog att danskarne genom omvändelseverket i Estland tyckte sig ha uppfyllt allan rättfärdighet — så tilltog dock äfven i detta land spetelskan till en sådan grad, att det med tidenknapt fanns någon dansk stad, Isom ej egde sin S:t Jörgensgård, d. v. s. sjukhus för spetelska. De tidigaste inrättI ningar af detta slsg voro utan tvifvel det I sjukhus biskop Absalon upprättat i slutet af tolfte århundradet, i Speilsby (HospitalsI by) norr om Stege, och i Lund. Längre fram nämnes ett vid Ringsted, ett vid Slagelse, ett vid Vordingborg o. 8. v. Dessa sjukhus, hvari de spetelska afspärrades från beröring med andra menniskor, stodo under uppsigt af en andlig och voro anlagda utanför städerna, om möjligt i närheten af vatten, helst rinnande vatten, emedan bad be: fanns vara det bästa hjelpmedel. Öfvertygelsen om sjukdomens obotlighet var för öfrigt så starkt utbildad, att då de spetelske fördes in i asylerna, förklarades de högtidligen, genom ordentliga begrafningsceremonier, vara för alltid skilda från menniskosamqväm. — BSärdeles intressant är ock författarens skildring af Digerdödens eller den Svarta dödens härjningar vid medlet af fjortonde seklet, den förskräckliga pestsmitta som inom få år utbredde sig öf ver nästan hela den då bekanta verlden och ödelade — för att anföra några exempel från utlandet — i Kina mellan 13 och 14 mill. menniskor samt i öfriga asiatiska länder omkring 24 millioner. I Cairo dogo, då sjukdomen var på sin höjdpunkt, dagligen mellan 10 och 15,000 menniskor. Bland Europas större städer förlörade Florens 60,000, Venedig 100,000, London 100,000 invånare. Om dödligheten i Frankrike får man ett begrepp, då man erfar att påfven Klemens VI, som vid denna tid residerade i Avignon, med religiösa ceremonier invigde Rhone till begrafningsplats; farsotens offer i Europa ha blifvit beräknade till sammanlagdt 25 millioner. Frestande vore att redogöra för Digerdödens gång i Norden, men utrymmet nödgar oss att hänvisa till författarens: egen skildring, På visst sätt till medicinens område hör ett annat nyutkommet arbete (äfvenledes blott första häftet), af norsk författare, nemligen Norges Leoeger i det nittende AÅrhundrede (1800—1871) ved F. Kicer, ett biografiskt lexikon, som är afsedt att innehålla mer eller mindre fullständiga upplysningar om vid pass 800 norska läkare (arbetet kommer att omfatta 6 å 8 häften och åtföljas af åtskiliga fotografiporträtt). På historieforskningens område ha vi att anmäla första bandets andra häfte af dr Holger Rördams förtjenstefulla samling af historiska källskrifter, företrädesvis från sextonde århundradet: Monumenta Historic Danice, innefattande fortsättning och afslutning af konung Kristian III:s klagoskrift mot Danmarks biskopar, uppläst på Gammeltory i Kjöbenhavn den 30 Oktober 1536, utdrag ur årsböcker från 12—1500-talet m, m, Inom den belletristiska afdelningen torde uppmärksamheten företrädesvis böra fästas på det nyutkomna dubbelhäftet (7—98) af hr V. Topsöes förträffliga reseskildringar Fra Amerika, deri en verkligt sällspord berättaretalang förenas med mycken skärpa och sjelfständighet i uppfattningen. Förf. leåsagar dennå gång läsaren bland annat till den yttersta förposten mot den aflägsna vestern, staden Omaha, der amerikanarnes rastlösa företagsamhetsanda gifvit sig en af de mest slående uttrycksformer. Innan Pacii fikbanan kom till stånd var blott här en samling trähus med ett par tusen Invånare; den storaj rnvägsanläggningen berörde platsen, och liksom genom ett trollslag har den blifvit en stad, som 1869 räknade 11,060 och år 1871 25,000 invånare, Jin stor del af Omahags inbyggare äro tyskar, omkring en tredjedel enligt hvad det säges, men der finnas också många skandinaver. Till och med ett svenskt tidningsblad, fikandias: stierna, har der någon tid varit utgifvet. ) Vidare nämna vi bland de danska bokhandelsnoviteterna Nogle Bemcerkninger om! Arbeidets Ordning af Höiesteretsadvokat Heri man Halkier, hvilken broschyr, såsom hbe-? E ( ( förande en at de vigtigaste frågor för dagen; ställningen mellan arbetare och arbetsgifvare, torde vara väl förtjent af att tagas i betraktande. Af Danske Billeder fra Land og Sjö, det stora kolorerade praktverket, ha vi fått oss tillsändt 91 häftet, upptagande utsigter af Fredriksborg och Viborg. hvilket vi iemte