Aftonbladet – 29 juni 1872, sida 3

Digby och aldrig kommer jag att göra det heller; lika litat som hennes son skall blifva min dotters man. j Hennes sista yttrande väckte George till insigt om, att han på detta sätt alldeles skulle förfela sitt syfte, hvarföre han i en khketydligt lugnare ton fortsatte: Men hvilka bevis hade mamma på, att en otillbörlig förtrolighet egde rum mellan min far och lady Digby? j Bevis, hvad behöfde jag bevis, som tydligt kunde se på deras blickar och alltsammana hvad sem var b färdof: Utan tvifvel någonting förskräckligt uti detta alltsammans, svarade sonen; men hvad skulle blifva af oss lite hvar, om man skulle dömas blott efter skenet. — MeddeJada på er historia till sir Charles blott på grund af dessa plickar 2 Ja, de voro alldeles påtagliga bevis! svarade hon skarpt, Och han trodde er? Han hade inte hört talas om den före gående förlofningen, men frågade sin hu stru och hon erkände den, Fanp han äfven er berättelse om der mellan hans hustra och min far fortsatt: förtroligheten ned sanningen öfverensstäm mande ? Nej, detta var just orsaken till osämjan han trodde mig inte, utan fordrade följakt ligen att jag, den förorättade, skulle bedj hbeune om förlåtelse, Då lemnade jag de ras hus och har sedan aldrig satt min fo dit. Ingenting skulle kunna förmå mig at tala till sir Charles eller lady Digby efte: detta deras beteende emot mig, och jag upp repar, att jag hvarken vill taga emot kap ten Djgby i mitt hus, ej heller gitva hb nom mitt samtycke till förlofbingen mec Agnes, — Om hon, bevekt af dessa dålig