Aftonbladet – 29 juni 1872, sida 2

Ba VYIVPESA AMKUNUC, ASLaAUKVllMas genom skatt på råämnen och ansåg med bestämdhet, att denna skatt skulle komma att gifva mellan 170 och 190 millioner. Tariffkomiten å sin sida hade förklarat det möjligt att beskattningen å väfda fabrikat och rålämnen skulle lemna ett belopp af 93 millioner francs, hvarifrån dock måste afdragas 33 millioner, som dock, i anseende till bestående fördrag, icke för tillfället kunde åstadkommas, För att erhålla tillgångar, föreslog regeringen en förhöjning af 15 Icentimer på de fyra indirekta skatterna och Jen förhöjning af 10 centimer på salt äfvensom vidtagandet af energiska åtgärder för undertryckandet af insmuggling af spritdrycker. Bebådandet af de nya skatterna framkallade en långvarig sensation, Ministern framhöll, att de voro af en väsentligen provisorik karakter. Han anslog den Jinkomst man af dem kunde påräkna till 98 , millioner, Benoist VAzy, utskottets ordförande, beklagade, att församlingen först Inu blifvit bekant med regeringens förslag. Dupont yrkade, att församligen icke skulle diskutera skatten på råämnen förr än de , andra af utskottet föreslagna skatterna blifvit diskuterade enligt voteringen af den 19 .IJanuari. Thiers samtyckte härtill och före, )tlog, att församlingen skulle först diskuera skatten på köpslut. Regeringen hade icke -I ubbats i sin öfvertygelse om nyttan och ,lödvändigheten af en skatt på råämnen, L nen fogade sig efter nationalförsamlingens 5 nskningar och accepterade derför förhöjs lingen af saltskatten och de direkta skat. terna. Thiers var öfvertygad om att tullen på råämnen, utan att verka nedtryckande på anufakturerna och utan att framkalla nåra allvarsamma svårigheter i förhållandena pv 5 främmande makter, skulle ha inbragt i i 180 millioner, hvilket hade varit tillräcka ligt, då Frankrike i sjelfva verket endast a behöfde 150 millioner, ehuru regeringen bee gärde 200 millioner för att införa mera jemna Vigt i budgeten för 1873. Buffet förebrådde a regeringen att hon så sent kom fram med h sina förslag och begärde debattens uppskjuertande för att sätta utskottet i stånd att af. gifva ett summariskt betänkande. Thiers sökte visa, att något klander här icke drabbade regeringen. Ansvaret för den obeslutsamhet och den senfärdighet, med hvil. ken denna sak blifvit behandlad, drabbade tutskottet, De nu framlagda förslagen vora . on följd af den motsträfvighet församlingen visat mot on tull på råämnen, hvilken regeringen ännu betraktade såsom den enda verksamma resursen. Om församlingen icke godkände de nu främställda förslagen, ville regeringen icke fåtvinga dem; men hon skulle då vara nödsakad att återgå till sin ursprungliga ide, om tull på råämnen. Thiers begärde, att en diskussion omedelbart skulle ega rum, och yttrade att ett uppskof skulle tillintetgöra den allmänna krediten och för flere månader fördröja förverkligandet at nationens käraste önskningar. Buffet vidhöll sitt förslag. Thiers upprepade ånyo sitt yrkande, att församlingen genast skulle börja diskutera skatton på köpslut; utskottet kunde under tiden förbereda sitt betänkande, Församlingen beslöt att hänskjuta åe nya förslagen till utskottet för 1872 års budget och att följande dag diskutera skatten på köpslut, Enligt i Versailles gängse rykten skall en ny parlamentyrisk förening Vara på väg att bilda ig under f. d. inrikesministern Csimir Periers ledning. Den skall, heter det, komma att bestå af medlemmar af högra och venstra centern och kalla sig Reuinon des Centres. Då Casimir Perier är Thiers förtrogne vän, kan man antaga, att den nya klubben icke kommer att uppträda fiendtligt mot presidenten, utan snarare skall söka hindra den missnöjda delen af venstra centern (Deseillignys parti) att öfvergå till högern och derigenom lägga makten i de konservatives händer. Att ett sådant steg af venstra centern nu mera icke är att befara, synes framgå deraf, att Deseilligny, såsom man af senaste underrättelser finner, dragit sig tillbaka från sin postsåsom vicepresident för venstra centern. Rörande bonapartismens närvarande ställning lemnar en korrespondens från London till Kölnische Zeitung följande pikanta redogörelse: Måndagen den 24 går åter en del af exkejsarinnans juveler under klubban, och deribland åtskilliga af hennes dyrbaraste diadem, armband och örringar, som hon blott brukade bära vid de högtidligaste tillfällen. Hennes juvelskrin tyckes vara outtömligt likasom hennes penningbehof, ty om icke det senare förefanns, hvarför skulle hon då göra sig af med sina pretiosa, vid hvilka hon sannolikt är fäst med samma kärlek, som hvarje annan qvinna? Om man frågar de intimare vännerna på Chiselhurst om orsaken till denna försäljning, lyder svaret naturligtvis, i moralisk-elegisk ton, att exkejsarinnan likasom hennes gemål aldrig satt värde på timliga förmåner, och derför nu skiljer sig från detsom en tidigare lycka skänkt dem. Men hvarje antydning om, att man kanske har i sinnet att betala bona. partistiska agenter med försäljningssumsnaan för dessa diamanter, afvisas med en iörnäm rörelse af handen. Chiselhurstianerne påstå, att något dylikt alldeles icke är af nöden, enär kejsardömet åerupprättar sig sjelf, och att det inom tre månaders förlopp under hela Frankrikes jubel skall. ha intagit den Thierska republikens plats. Om med hela Frankrikes menas frisörerne i Paris, kunna de hafva rätt, men tre månader ha nu flere gånger uppstälts som den yttersta tidsgränsen; alltifrån det ögonblick, då den gamle herrn efter återkomsten från fängelset på Wilhelmshöhe träffade sin gemål på hotellet i Hastinge, utan att föratsägelsen ännu blifvit uppfylld. Men hvem är väl dierf nog att påstå att den för ögonblicket är uppfyllandet närmare än för ett år selan? Kejsarinnan skulle näppeligen. sälja sina juveler, om hon hade någon. utsigt att åter kunna bära dem i Frankrike i September, och-om det icke vore brist på penninsar i det kejserliga Iigret, skulle vi säkert höra vida mer om bonapartistiska intriger in nu är förhållandet. Just af denna or