Aftonbladet – 28 juni 1872, sida 3

Balsameraren ville gema tillåta experimentet. Men på hvem? Han letade efter denna någon, då han hastigt, liksom Archimedes, utbrast: jag har funnit det! Ah, sade han föremålet för experimentet är funnet: den lille gäldenären! Hvilken gäldenär?Ni skall få se, sade forärinefsegaren och tog fram den lille gäldenären ur en byrålåda, der man lagt honom sist. Och han lemnade honom åt denne menniskogalvanoplastiker. ? Badad i den kemiska badvätskan, utgick den lille gäldenären ur badet öfverdragen med en silfverhinna, så att han mycket liknade den vackra statyetten af Henrik den 4:de som barn, ett mästerverk från renaissancen, och som man får se i Louvrens salar. När hr G. fick se sin gäldenär så förvandlad, uppgaf han ett rop af öfveraskning. Det var verkligen också ett underverk af konservering, och efter att under tio år ha varit mumie hade den lille hastigt öfvergått till ett konstverk. Den lille gäldenären hade på ett mirakulöst sätt blifvit rg el Nu blef det blott fråga om att anskaffa en fotställning. Detta blef också snart satt i verket. Och nu kan man se i Paris hos den ryktbare balsameraren en barnstatyett, som på mutillningen bär följande inskrift: Herr vicomte le Ja, vicomte. Jag har ej hittat på någonting; det är den lille gäldenären, som blifvit gjor odödlig genom den nya et Reetöre maa Men tänk, hvilket präktigt ämne för en Hoffmann eller en Edgar Poe, hur väl skulle de ej ha deraf sammansatt en saga, en af de mest kuriösa man Fr To sig och dock en verklig verklighet ur vet!