BLANDADE AMNEN. Ett mord begånget af Alexandre Dumas. Följande lustiga historia berättas i -Memoires dun journaliste i Parisertidningen Figaro: Alexandre Dumas berättade gerna för sina vänner följande historia från år 1836: Han hade en dag infunnit sig med ett par teaterbiljetter hos en dam af sina bekanta. Man bad romanförfattaren vänta några minuter i salongen. Under tiden företog Dumas sig att retas med en vacker pregoja. som satt på en blank messingsstång. apegojan blef ursinnig öfver att bli störd isina meditationer och hoppade upp på Alexandre och bet honom. Då Dumas märkte att blodet rann knep han Jacquot om halsen och det så hårdt, att några sekunder derefter var djuret ett lik. Hvad var att göra? Värdinnan kunde komma in hvilket ögonblick som helst. Dumas blickade rundt omkring sig och fick sigte på en stor japansk vas, som stod på kaminkransen; i den stoppade han ned liket och skyndade sin väg. En månad derefter kom han för att göra visit hos den i fråga varande damen, som mottog honom med dessa ord: Ah, det är ni, store man! Kommer ni i håg min papegoja? — Ja. Nå väl? — Hon är död! — Stackars Jacquot, utropade Dumas, ett så sött djur! Men hvaraf dog då det stackars kräket? — Åh, det är en hel historia. Sedan någon tid tyckte jag mig märka att Jacquot var sjuk. En vacker dag var hon försvunnen. Under två eller tre dagar hyste jag förhoppning om att återfinna henne. Jag-tyckte ju så mycket om henne, den stackars Jacquot och ni skall tro mig då jag säger er, att jag gråtit mycket öfver henne. Dumas antog en djupt deltagande min. — Fortsätt, sade han, ni kan inte tro hur lifligt er berättelse intresserar mig. — Omkring åtta dagar derefter, fortsatte damen, märkte min kammarjungfru en besynnerlig lukt i salongen och efter att ha sökt öfverallt efter orsaken till lukten påträffade hon Jaquots lik. Kan ni gissa hvar? Jo, i den här japanska vasen. Det stackars djuret måtte ha plågats horribelt. Utan tvifvel var det för att jag icke skulle se hennes kamp som hon krupit ned i vasen. Ni skulle ha sett liket, tungan hängde utanför näbben... — Hvad ni nu berättat mig, madame, öfverraskar mig alldeles icke, sade romanförfattaren, en naturforskare bland mina vänner har omtalat för mig, att papegojorna gömma sig så omsorgsfulltför att dö, att i Amerika t. ex. döda papegojor äro mera eftersökta än lefvånde. — En qvinlig veteran. Den 8 Juni afled i staden Sorö i Danmark en mycket gammal dvinna, den af många kända Alexantiring, enka