afvisats af ordföranden med förklarande att protokollet vore riktigt. Detta vitne var hustru Berglund. Så snart utslaget i målet, som understäldes kongl. Svea hofrätts pröfning, dit inkommit, blefvo vi lösgifna ur häktet och frikändes jemväl från allt ansvar genom hofrättens utslag den 26 Maj sisilidne år, hvilket af K. M:t den 11 Mars Innevarande år fastställdes. För att br justitieombudsmannen må kunna få kännedom om saken behagade hr justitieombudsmannen infordra handlingarne i målet från K. M:ts justitierevisionsexpedition, ty efter vårt långvariga vistande i häkte och med de förluster, som varit en följd såväl deraf som af det i fråga varande utslaget, sakna vi medel att bekosta afskrifter af de vidlyftiga handlingarna. Vid deras genomläsning torde hr justitieombudsmannen finna huru litet anledning häradsrättens ordförande haft att misstänka oss för att hafva anstiftat mordbranden; men det gitves RRrsOner, och deribland torde häradshöfdingen Stenberg befinnas, som äro jillgängliga förs. k. fixa ider, de må vara än så orimliga, och ett bevis för vårt omdöme i detta fall torde äfven böra räknas den omständighet, att, under häradshöfdingens ordförandeskap en häradsrätt dömt en qvinna till ansvar för barnamord, eburu det barn, för hvars afdagatagande hon dömdes till ansvar, enligt hvad protokollen innehålla, lefde och var fullkomligt friskt. Vi anhålla nu vördsamt, att hr justitieombudsmannen måtte, efter tagen del af handlingarne, anställa åtal emot häradshöfdingen Stenberg för hans lagstridiga beteende i målet och såmedelst bereda oss ersättning för vårt lidande och den i öfrigt oss tillskyndade skada, hvilken vi förbehälla oss få under målets handläggning uppgifva. Slutligen vilja vi erinra, att bland de af häradsrätten åberopade skäl för vårt fällande till ansvar de flesta strida emot all rimlighet och upplysta förhållanden och blifvit anförda utan att förnuftsenligt utgöra något skäl eller innefatta någon anledning till brottslighet å vår sida. Så t. ex. lägges oss till last, att för barnen Amanda Pettersson och Hedvig Andersson den natt, då eldsvådan inträffade, emot vanligheten bäddats i den del af huset, som är motsatt den, der eldsvådan inträffade eller började; men häradsrätten har icke velat taga i betraktande hvad pigan Norgren, såsom vitne hörd, berättat, eller att hon, utan vår tillsägelse, bäddat för barnen på nämnde ställe af den anledning, som hon berättat, Så åberopas, såsom ett skäl, den omständighet, att jag Edström i en annotationsbok, den jag burit på mig, haft brandförsäkringsbrefven förvarade; men äfven anledningen dertill blef vid tinget upplyst, utan att häradsrätten tog sådant i betraktande, lika litet som den omständighet, att brandskadeersättningen skulle af bolaget Skandia utbetalas, äfven om brandbrefven uppbrunnit. Äfven åberopas emot oss det förhållande, att vi vid tillfället burit våra klockor på oss, hvilket häradsrätten ansett såsom bevis derför, att vi velat rädda dem undan den, enligt häradsrättens antagande, af oss anstiftade branden, men häradsrätten har icke velat besinna, att äfven klockorna voro försäkrade, och att. enligt våra vid försäkringens tagande lemnade uppgifter, klockorna voro upptagna till hvad de kostat, eller 100 rdr stycket. . Ytterligare har häradsrätten åberopat omöjligheten deraf, att branden kunnat uppkomma senom gnistor från skorstenen, enär taket skulle varit helt; men det blef dock vid tinget upplyst, att takpannor blifvit genom en steges uppresning skilda åt, och för öfrigt voro takpannorna icke som vanligt i städerna tillsmetade med kalkbruk, så att gnistor allt för väl kunnat fara ner ill sjelfva spåntaket under takpannorna, genom öppningarne emellan desamma. . den inga omständigheter, om än aldrig så ättfattliga, hafva fått gälla emot häradshöfdingen Stenbergs förnuftslösa ider och fixa företällning, att vi anlagt mordbranden. Han har ikeropat till stöd för sin bevisning till och med untaganden, som äro alldeles orimliga, såsom utt i skolhuset icke funnits andra råttor, än de ninsta i Sverige befintliga, 8. k. näbbmöss, hvilas naturalhistoria han tyckes hafva gjort till n uppgift i sitt u slag. och hvilka icke kunde Oppa 1 kroklinie. an tyckes deremot sjelf afva vid författandet af utslaget hoppat i en sanska lång kroklinea. . SRA Vi öfverlemna för öfrigt til hr justitieombudsnannen sjelf att. efter tagen kännedom af i råga varande mål, göra de reflexioner öfver äradshöfdingen Stenbergs förfarande derutinnan, om sjelfmant framstå. Stockholm den 4 Juni 1872. harlotta Wennberg. Wilhelmina Edström.