r fors I Strödda underrättelser. jFornfynd. En etrurisk graf i Belgien. I Juli måal nad sistl. år erfor presten i Eygenbilsen, halfalannan mil norr om Tongres på venstra stranden n Jaf Maas, att några arbetare i hans socken hade I uppgräft flere saker och många brända ben. .)Presten, som heter Verjans, begaf gig genast till stället, och då fynden i hög grad väckte hans uppmärksamhet. drog han försorg om deras förvarande, till dess de kunde afsändas till I museet i Brissel. der de nu befinna sig. Bland n I dessa fynd uppräknar en belgisk referent följande såsom de vigtigaste: 1) Ett pannband eller diadem af guld, prydt med graveringar och utskuret å jour; så när som på teckningarna liknar ti det helt och hållet ett diadem, som Bernhard i a I Berlin har förklarat för etruriskt; 2) ett cylin) driskt kärl, sammannitadt af 12 stycken, med två rörliga handtag; det liknar på det noggrannaste fiere kärl, som man har funnit i de etruriska grafvarne i det gamla Felsina (Bologna). och beträffande hvilka man fått visshet, att de äro äldre än gallernes invasion i fjerde århundradet före Kristi födelse; i ett af de kärl, som uppgräfdes i Bologna, fann man vaser, som äro målade med svarta figurer och likaledes höra till den urgamla perioden; slutligen 3) en vinkanna af brons med en pip i form af en förstäf och med ett handtag, kring hvilket sirater af palmblad vira sig, såsom fallet är på flere vaser i det af Gregorius XVI inrättade etruriska musået i Vatikanen; på båda sidor om halsen äro två enhörningar anbragta. Resten af fyndet består af fragmenter, af hvilka några lära vara af stort intresse. Man tillägger i Belgien detta fynd mycket stor betydelse; en berättelse derom har afgifvits till den kungl. akademien, och en beskrifning deröfver har skickats till de mest ansedda arkeologer utomlands; ty man tror, att det skall komma att spela en hufvudroll på den arkeologiska kongress, som i Aug. skall hållas Ii Brissel Huru, frågar man, kunna etrariska I vaser kommit till nämnda trakt i Belgien? I Det måste ha skett långt före Cmsars tid, emedan han berättar, att belgierne voro afgjorda fiender till all handelsförbindelse, derför att den. enligt deras öfvertygelse ledde till sedernas försämring. De fornsaker, som man har funnit, . måste således härstamma från en tid, som är äldre än den germaniska invasionen af nervierne .Joeh eburonerne. Denna fråga ställes i nära samband med frågan om bronssaker från den äldre vnåldern, om hvilka diskussion fördes på konJava : Kjöbenhavn, och man anser det möjBressen .. kan få en afgörande betydelse ligt, ä!6 fysdev . — Såsom ett moment. som är för hennes löskipg, ,. tt icke på någotdera af särskild vigt, aitbärkes, . e finnes; allt af de båda kärlen spår te? iöäma,, — -otsning har blifvit hopfogadt genoni sambjansv.. F och nitning. tvecklingen af produktionen m. bronssaker uppgifves ha varit följande: ån började med stöpning i formar, derefter uthamrade man metallen i helt tunna blad, på hvilka man kunde verkställa upphöjdt arbete, hvarefter de särskilda styckena hopnitades, och slutligen kom lödningen. I Heredotus heter det, att lödningen uppfanns fram emot det sjette århundradet före Kr. f., och då de funna sakerna j. äro hopnitade, måste de således härstamma från en tid, då lödning änuu icke hade kommit i bruk : i Etrurien, och denna period måste ligga långt tillbaka, emedan Etrurien stod i en så liflig för) bindelse med Grekland och Orienten. Det är första gången ett sådant fynd gjorts i Belgien, men på andra ställen i Europa ha dylika saker förut hragts i dagen, så t. ex. i köpingen Hallstadt i Österrike, der man NETA en hel kyrkogård med en mängd föremål af samma slag, isynnerhet cylindriska kärl med upphöjdt arbete, samt på flere ställen vid Rhenflodens stränder Till en början hade man icke klart för sig, huru det rätteligen hängde ihop med dem, ty man ansåg dem för romerska och galliska. Nu skalll. det blott vara en mening om, att de äro etruriska, och frågan gäller endast, på hvad sätt del: kommit till de ställen, der de hittats. Den rå-l, dande meningen är, att de ha blifvit införda från . Etrurien, hvars befolkning i de äldsta tider stod. i förbindelse med det öfriga Europa öfver Al-l: perna, ja, den hypotesen framkastas till och med, l, att etruriska karavaner eller enskilda köpmän ha begifvit sig ända vpp till Östersjön för attl hemta bernsten, hvarpå det, såsom bekant är, il forntiden sattes det största värde. Livius sägerli Hitryekligem att etruriernes herravälde och inflytande före Roms tid sträckte sig mycket långt , både till lands och till sjös. Fyndet i Eygenbilsen har tillika ledt uppmärksamheten på ett yttrande af Plinius, hvarvid man förut icke hade . äst sig. Han förklarar, att en stor mängd sta-, tyetter, hvilka på hans tid uppgräfdes icke blott. i Italien, utan i hela Europa, otvifvelaktigt här-: stammade från Etrurien, och då statyetter utfördes derifrån i så stor mängd, är det tydligt, att grömsem icke har inskränkt sig ensamt till så-l: ana. Den belgiske referent, som beskrifver fyndet, anmärker till slut: Då det är afgjordt, att de tre vigtigaste sakerna äro etruriska, kan man således icke tillägga dem ett feniciskt, indoger maniskt, celtiskt eller autoktoniskt ursprung och hänföra dem till bronssakerna från den s. k. äldre jernåldern. Vetenskapsmän, sådane som Nilsson, Woorsae, Henri Martin m. fl., ha på den senaste tiden med stor ifver försvarat dessa sär-: skilda hypoteser. De i Eygenbilsen funna sakerna ha likväl hvarken kommit från norden, occidenten eller orienten, utan från södern, och det icke från det feniciska eller afrikanska södern, utan omedelbart från Etrurien. Den ansedde vetenskapsmannen Meester anmärker ock så i sin museikatalog: Fenicierne stodo i förbindelse med etrurierne; det är således intet skäl ett förundra sig öfver, att de sisthämnde ha följt dem på deras handelsoperationer mot norr så väl som mot söder, och derför träffa vi också utan tvifvel på etruriska bronssaker i alla länder. Till och med om man antager, att de första bronssakerna ha blifvit införda af fenicierne, så ha dock etrurierne snart derefter tagit del i denna rörelse och derpå uteslutande försett flera marknader, som lågo vid vissa vägar eller floder; säkert är. att de i Eygenbilsen funna sakerna ha kommit från någon af dessa marknader. På den arkeologiska kongressen skall man säkerligen undersöka, om icke det belgiska fyndet i förening med dylika fynd i andra länder egnar sig att definitivt afgöra frågan om de första bronssakernas förekomst i Europa. I samband härmed måste man undersöka, om icke den omständigheten, att detär etrurierne eller kanske till och med fenicierne, som ha infört bronsen och bragt denna metall i allmänt bruk, nödvändigt måste leda till det resultatet, att särskiljandet mellan en bronsålder, en jernålder och dessutom ett slags mellanperiod, som man har kallat den äldsta jernålderns bronsperiod, är oriktigt och måste öfvergifvas. Huru skall det kunna förklaras, att etrurierne, som kände jernet, aldrig skulle ha fört denna metall till de nordliga folk, med hvilka de stodo i förbindelse? Huru skall Danmark, der man har funnit nitade etruriska saker, som äro flere århundraden äldre än vår tidräknings början, kunna fortfara att datera sin jernålder från det tredje århundradet efter denna tidräkning? Det är uppenbart att detta särskiljande måste underkastas en grundlig pröfning och revision. Det är all anledning att framkasta frågan, om mensklighetens historia cke måste delas i blott två perioder, nemligen Ti den afdelningen, då man icke kände metallernas bruk, och i den, då de började higagnas. Schweizaren Desor har redan framställt denna Fråga; och man bör icke förlora henne ursigte. tear meg RM ob OS KO I OK