Genmäle till hr ?—g i frågan om Fosterlandsstiftelsens kolportörer och läseri. I A. B. n:r 97 för den 27 sistl. April har en insändare —g dragit i härnad till försvar för släseriet. Som undertecknad vågat i offentlig skrift granska Fosterlandsstiftelsens verksamhet och läseri, har ins. ock sökt att med några kraftord nedslå mig. Vid närmare granskning befinnes visserligen —gvara den felande; men då flertalet af dem, som läsa A. B., ej kan antagas göra sig besvär med en sådan granskning, beder jag att få fästa den läsande allmänhetens uppmärksamhet på det verkliga förhållandet. Det återstår för hr P., säger ins. —g: att bevisa sanningen af sina ord, att flere al stiftelsens kolportörer varit grofva brottslingar och bedragare. Strandat han deremot i bevisningen, skylle han sig sjelf, om hans ilskna utfall icke betraktas annat än som ett misslyckadt försök att göra sig sjelf stor på bekostnad af andras heder — föga värdigt en prest, kalladenligt kyrkans -ordning (srite vocatus).. — Det der var en hård tillvitelse! Nu vill detsig emellertid icke bättre, än att ins. —g här gjort mig en tillvitelse, för hvilken han, om han besitter förmåga att lugnt pröfva, saknar all grund. så att det är just han, som tager osanningen till hjelp för sina ilskna utfall emot en statskyrkans prest, som ej kan öfvertyga sig om Fosterlandsstiftelsens förträfflighet och vågat påpeka dess falska ställning till vår kyrka. som samma stiftelse säger sig vilja gagna. Stället, hvarpå syftas i min skrift om läseriet-, är visserligen s. 92. Men hvad står der skrifvet? Efter det anförda stycket ur Pietisten om Bethaniamåltiden fortsättes: För vissa s. k. fridsbudbärare vore det obestridligt allra förmånligast, att folket, såsom det här läres, åt dem uppläte allt hvad de egde, utan att det minsta tänka på hvad min gjorde och vid ordet fridsbudbärare anmärkes i en not under texten: Exempel saknas icke, att somliga som uppträdt såsom predikanter varit grofva brottslingar och bedragare. Sådana exempel kunna verkligen uppvisas. Från den tid jag tjenstgjorde såsom fångpredikant vid ett af rikets cellfängelser har jag verkligen exempel derpå; och jag behöfver ej gå långt tillbaka 1 tiden, för att bevisa, att en sådan, som NN trädt inom denna församling, kort derefter bäktades och dömdes för försök att uppbränna eget hus, för att erbålla brandstod. Sviker ej minnet alldeles, har sjelfva den bekante P. Waldenström, som utgifver Pietisten och ju står högt och väl anskrifven i Ev. Fosterlandsstiftelsen, offentligen erkänt att sådana exempel gifvas. Att desse varit af Fosterlandsstiftelsen antagna står ej i min skrift och har ej blifvit af mig sagdt; men om jag åter skulle påstå, att just desamma, som annammat desse såsom sina rätte lärare, äro sådana, som tagits om hand af Fosterlandsstiftelsens utsände, torde jag äfven komma ut med beviset. Huru hafva nu desse kommit att omfatta sådana lärare? månne icke genom Fosterlandsstiftelsens bedrifvanden? Fosterlandsstiftelsen tyckes ock omsider, det bör ej förnekas, ha kommit till insigt derom, att det ej längre kan gå an att predika en 8. k. fri lekmannaverksamhet, att folket skall mottaga såsom predikant eho som helst, hvilken erbjuder sig, utan föreslår nu för hvarje af sig beroende sg. k. missionsförening en så lydande lag, attantagas vid blifvande årsmöte: Missionsförening bör till verksamhet inom sitt område icke an. vända andra kolportörer än dem; som innehafva kolportörsbetyg från Fosterlandsstiftelsen eller annan evangelisk-luthersk missionsförening, hvil ken är i tillfälle att efter pröfning meddela till förlitligt vitsord om duglighetför detta uppdrag (ce Budbäraren n:r 4 s. 92). Hvart tagernn der beprisade friq lekmannaverksamheten vägen! Hvem inser icke, att stiftelsen härmed uppstiäl ler samma fordran för predikoembetets utöfnin som vår kyrka hittills gjort, med den skilna att stiftelsen vill utöfva kyrkostyrelsens rätt at! pröfva och sända lärare i församlingarne? Dette stiftelsens lagförslag är så mycket märkligare som det förut i Budbäraren n:r 3 s. 57 säges att de äro den kyrkliga ordningens öfverträdarehvilka lära folket att stiftelsen ej skulle, enlig vår kyrkas bekännelse och ordning, hafva rät att utsända predikanter i församlingarne. uta! att såsom sådana böra mottagas blott de, hvilk: den lagliga kyrkostyrelsen pröfvat och sändt Fosterlandsstiftelsen skulle alltså ega att före skrifva, det inga andra, än de af samma stif telse godkände böra höras, men vår laglige erkända kyrka saknar rätt att framställa samm ;I fordran angående sina lärare! Kan väl mer be gäras? Ho inser icke, att denna aldrig laglige: erkända stiftelse fordrar att få ega större mak ;linom vår kyrka, än dess lagliga kyrkostyrelse , Beklagas måste på det högsta, att flere al vå