delat en öfversigt af skoltidernas längd i d flesta af Europas kulturländer, hvaraf fram ginge, att skoltiden i Sverige vore af alla sin helhet den längsta, på samma gång de för hvarje särskildt år var den kortaste. Do centen Gustrins åsigt, hvilken först och främs han sjelf-sökte att förfäkta, fann under diskus sionen åtskilliga försvarare, bland hvilka vi an teckna dels lektor Humble och kyrkoherden Ca vallin, hvilka betraktade den åsyftade förändrin gens gagnelighet särskildt från elementarläro verkens sida, dels prof. Odhner, som sökte at påpeka samma gagnelighet från universiteternas Å den andra sidan uppträdde emot denna åsig flere talare, såsom lektor Engstrand, lektor Blom strand, lektor Billing och framförallt rektor Tör nebladh, hvilken uti ett med spänning afhörd och med starka bifallsuttryck emottaget anfö rande sökte att försvara den bestående ordnin gen, Rektor Törnebladh ansåg först och främst att den egentliga utgångspunkten eller den så mycket omtalade öfveransträngningen i skolar icke var till fullo bevisad. hvadan redan sjelfys förutsättningen för det nya förslaget vore ori tig. Derniäst bestred han såsom alldeles icke öf verensstämmande med hans erfarenhet det påpe kade förhållandet, att mellanterminerna endast skulle användas till lättja och sysslolöshet; och ansåg för öfrigt att, om också detta vore sant saken icke blefve afhulpen genom en förlängd skolgång. Ett tillbakaskridande under somma ren i afseende på skolynglingens kunskaper hade han aldrig kunnat finna. och om ock detaljkunskapen, såsom summan af de genomgångna pensa. vid vårterminens slut var större än vid höstter. minens början, så hade deremot under ferietiden och hvilan de meddelade kunskapselementerna hunnit smälta till enhet, hvilket var långt mera värdt än all detaljkunskap, ty nu först kunde vetandet betraktas såsom en -verklig behållning för lifvet. Mot det påståendet. att skoltiden genom denna förändring i sin helhet skulle blifva kortare, anmärkte talaren, att dermed alls icke kunde vinnas den mogenhet hos ynglingen, vid hvilken man dock måste fästa lika mycken vigt som vid det tillbörliga inlärandet af i lag stadsade kurser. Derjemte skulle denna förlängning Af läsåret stöta på stora ekonomiska svårigheter, icke kunna förenas med åtskilliga klimatiska oläsenheter, t. ex. i Norrland, och framförallt hålla vnglingen ännu mera än nu afskild från den välsörande infiytelsen af hemmen. Än vidareskulle len förlängda skoltiden undandraga ynglingen rån hvarje bildande aktgifvande på det yttre. honom omgifvande lifvet, kammarlärdom och pelanteri ligga mycket närmare än någonsin att befara och ajelutvecklingen i betänklig grad hämmas, Till slut lade talaren sina åhörande medlärare varmt på hjertat att icke yrka på eller understödja en lagstiftning, som skulle beröfva Nordens ungdom tillfälle att i fulla drag itan några skoltvångets band njuta af Nordens errligaste tid, dess för den så egendomliga och så kortvarande sommar, öfvertygad som han var, stt den tid, då naturen breder omkring allt lanlet sina rikaste skatter, för hvarje ungt sinne, öppet för alla intryck, är af mera helsosamt bil lande inflytande än någon undervisning i en rång och qvaf skolkammare. Docenten Gustrin sökte efter detta anförande utt försvara sin åsigt, men hann dock icke långt väruti, alldenstund diskussionen till följd af den ångt framskridna tiden af ordf. måste afbrytas. åoot slutligt besvarande af frågan kunde såtv tot icke uttala, utan måste man låta HÅR Mu fver detta ärende anstå till ett fvörläggkingen va... omimands möte: moar af mera Efter några smärre förhanau., nderordnad natur röralde ekono estämde man, att nästa allmänna lt öte kulle hållas i Jönköping senast år 1875, åvida inga oförutsedda hinder derför skulle träffa. Sedan derpå ordföranden ställt till eltagarne en kortfattad afskedshelsning och ektor Törnebladh hemburit till ordföranen deltagarnes tack för den skicklighet och et humana sätt, hvarpå han ledt förbandngarne, upplöstes sammanträdet. (Sydsv. Dagbl.) PENNE ATT EET