Aftonbladet – 27 juni 1872, sida 2

som läste denna bön, hade uti den inneslutit alla, som stodo omkring grafven. Nä stan sig sjelf ovetande upprepade George den. icke med läpparne, men hjertat suckade: Fräls mig från evinnerlig död ! Han spratt till, reste sig häftigt och såg sig omkring men han var fortfarande ensam, ingen hade bevitnat hans svaghet. Dårskap! mumlade han, rätande sig till sin fulla längd, och såg ut genom fönstre för att slå bort de dystra tankarde. Vic ljudet af hans raska steg öfver golfvet öpp nades en dörr i öfre våningen och en rös ropade: Är det du, George? Kom upp : min sängkammare. Ja, mamma! var svaret, och den lill: spiraltrappan svigtade under hans raska steg Mrs Henry Trehernes sängkammare bal vitnesbörd om hennes utsökt goda smak hvarje del deraf var i komplett skick; de var lika mycket en beqväm sängkammare som ett angenämt förmak. Nära spiselr stod ett bord med böcker, skrifmaterialie och arbetskorgar; omkring detta voro pla cerade eleganta armstolar, som inbjödo til behaglig hvila. Hennes son helsade vän ligare än vanligt, ty de känslor och tankar med hvilka han nyss umgåtts, hade gjor honom väl stämd emot hela menskligheten och likväl skulle han icke för något pri: velat meddela sin moder dessa känslor hvem som helst framför henne; Han val icke alls djupsinnig eller religiös. Har skulle kanske icke hafva skrattat åt dylik: utfygter i andens verld, men han skulle helle: icke hafva förstått dem. Icke ens till Agne: skulle han velat förtro sig, det var en hem lighet .mellan honom och den, för hvilker inga hemligheter finnes — och så för blef det. Mrs Trehernv hade många förfrågningai