Aftonbladet – 27 juni 1872, sida 2

ELFRIDA KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR) Roman (i 2 delar) AF FLORENCE MARRYAT. Öfversättning från engelskan af C. C. ADERTONDE KAPITLET. Mor och son. George Treherne satt i sin mors förmak, han hade just bevistat sin onkels begrafning och i förbifarten gått in på Sorel cottage. Det lilla förmaket var till hans stora förnöjelse tomt. Hvad han nyss sett och hört hade bevekt hans hjerta och uppmjukat hans sinne; han önskade få vara ensam med sina tankar. Han satt på samma lilla soffa, der den stackars Mary Fairfax hade förrädt sitt bjertas hemlighet, och stirrade på mattan. Mänga af de högtidliga ord han hört ljödo ävnu i hans öron; på några kunde han icke underlåta att grubbla. De bittra plågorna af evig död, det vissa hoppet om återuppständelse till evinnerligt lif, dessa voro två sentenser, hvilka aflöste hvarandra i hans allvarliga begrundande. Han var, som vi förut sagt, en djuptänkande man. Det fanus säkerligen icke många, som kunde föreställa sig, att den synbarligen så glade, sirglöse kapten Treherne kunde med hela sin själ dröja vid dylika kontemplationer. Han hade bivistat mänga begrafningar förr, militära i synnerhet, nägra storartade skådespel med truppernå i full parad, alla — djupt 4) Se A. B. JM 108, 109, 111, 118. 114. 116. 117, 119, 120, 122-125, 127—188, 140—144.