Aftonbladet – 26 juni 1872, sida 3

tj — Indianer. Från Chicago skrifves den 28 3 I Maj i tidningen Hemlandet: Ett af 26 personer ; I bestående indiansällskap passerade i onsdags I Chicago på resa till Washington. Anföraren för 3 I sällskapet var den ryktbare höfdingen Röda i molnet (Red Cloud). Han åtföljdes af fyra an; dra höfdingar: Den röde hunden, Det lilla li fåret-, -Den blå hästen och Den store vargen V jemte 19 krigare och 2 squaws. De ankommo Iirån Röda molnetsland vid norra Platte-floden 30 mil norr om Laramie. Utom Röda molnetoch Röda hunden har ingen af desse vildar förut varit i Östern och hvad de här hörde och sågo syntes väcka deras förvåning i hög grad. Afsigten med resan säges vara den, att Röda molnet vill föra sina vänner till hufvudstaden för att visa dem blekansigtenasmakt och öfvertyga dem (indianerna) om dåraktigheten af att börja krig mot inkräktarne på Vesterns jagtmarker. — Ett nytt ämne till en roman af det slag, som nu ofta begynner att spelas i de förnäma kretsarne i England, är för närvarande hvilande hos öfverhuset. Det är Englands Attorney general, den bekante sir Roundell Palmer, som h: x framlagt saken till afgörande af hrr lorder, etIter det den på förhand varit föremål för pröfning af högsta domaremakten i Skotland, som har fällt en för käranden i saken gynnsam dom, medan man af åtskilliga omständigheter ännu icke varit så lycklig att komma till samma resultat i England, oaktadt saken förefaller ganska enkel, och det är ur Times vi hemta berättelsen härom. För några år sedan var Georg, fjerde earl af Aberdeen i det skotska peerskapet och förste viscount af Gordon i det förenade konungarikets peerskap, premierminister i detta rike (såsom bekant chef för peeliterne och motståndare till kriget med Ryssland). Han afled 1860 och efterträddes af sin äldste son i det dubbla peerIskapet. Vid sin död 1864 efterlemnade denne fre söner, Georg, James Henry och John Campbell. .Den äldste af dessa, Georg, öfvertog naturligtvis titlarne och de med dem följande egendomarne efter sin faders död. och den 25 Juli 1864 intog han sin plats i öfverhuset som viscount Gordon. James Henry, andre sonen i ordningen, dog ogift i Cambridge den 12 Febr. 1868 och följaktligen kan ingen annan än John Campbell blifva den enda och rätta arfvingen till såväl titlar som egendomar, så snart det kan bevisas, att den äldste brodren Georg dött utan att efterlemna någon afkomma. Nu är verk. liga förhållandet så, att denne John redan bar inträdt i loflig besittning af den skotska titeln och alla egendomarne. fan har också uppträdt med anspråk på att få inträda i öfverhuset på rund af det enge!ska peerskapoet. som tillhör amiljen, och på denna punkt står saken för närvarande. För att afkunna domen fordras blott, såsom sir Rouudell Palmer anmärkte, att bevisa, att Georg, den sjette earlen af Aberdeen, är död och död ogift, men just härl ligger det ovanliga och romantiska elementet i denna sak. Den viscount af Aberdeen, hvars dödliga bortgång nu är föremål för pröfning, intog, såsom här ofvan omtalades, sin plats i öfverhuset i Juli 1864, då han var 22 år gammal och 2 år derefter, eller i Januari 1866. lemnade han England och kom aldrig mer tillbaka. Det tyckes ha varit hans afsigt att göra ett besök på ohestämd tid i Nordamerika, hvari visserligen icke låg någonting besynnerligt, men omkring 2 månader efter sin ankomst till Amerika fattade han, enligt den yngre broderns förklaring, ett beslut. som sannerligen måste förefalla en och hvar besynnerligt. an bortlade nemligen sin titel och sitt familjenamn, kallade sig George H. Osborne och tog under detta namn hyra som matros på ett segelfartyg. hvilket lif han sedan fortsatte i nära 4 år. De senaste underrättelserna om honom datera sig från den 27. Januari 1870, då han var förste matros på skeppet Hero från Boston, och enligt dessa skulle han på ex resa till Australien ha blifvit spolad öfverbord under en storm och sålunda ha omkommit. Till följd af dessa uppgifter finner man, att strax tre frågor ådraga sig uppmärksamhet och måste afgöras. Först blir det nödvändigt att bevisa, att George H. Osborne och Georg, sjette earl af Aberdeen, är samma person: derefter måste man ådagalägga, att denne är död och för det tredja återstår det att visa, att han icke efterlemnat lagliga arfvingar, Vi ha nämnt, att alla tre dessa spörsmål redan blifvit besvaradepå ett för högsta domstolen i Skotland fullt tillfredsställande sätt, så att sir John Campbell Gordons anspråk på familjegodsen och på titeln af earl af Aberdeen blifvit godkändt åra materialier till denna berättelse äro hemtade ur de dokumenter, som angingo denna dom. Hvad som gör beviset härför så svårt att åstadkomma är det osannolika i hela dennasak. Att en peer af England. som är väl utrustad både i lekamligt och andligt afseonde och som icke af någon obekant orsak kunde ha funnit sig frestad till dylikt handlingssätt, tager hyra som simpel matros på. ett utländskt fartyg och af egot fritt val fortsätter ett så hårdt och ansträngande lif, förefaller sannerligen nästan otroli; men det ser ut som om han haft förkärlek för sjömanslifvet och att han dessutom hyste bokymmer för sin helsa, som han trodde sig kunna förbättra genom lifvet till sjös, och att han dessutom hyste en allvarlig önskan att sluta sig till de arbetande klasserna och umgås med dem som deras jemlike, för att kunna sätta sig in i deras vanor och göra sig förtrolig med deras åsigter. Allt detta skulle nu tala till fördel för ett sådant handlingssätt från hans sida, bug underligt det för öfrigt förekom nästan alla hans bekanta; men derjemte finnas alldeles klara och oemotsägliga bevis för att styr. ka de här omtalade tilldragelserna. Sålunda har han bland annat, ehuru han för öfrigt lefde alldeles skild från sitt land och sina vänner, hela tiden oafbrutet skrifvit bref till sin moder. Från den 28 April 1866 till den 24 åpril 1869 skref han till henne med vissa mellantiden, så att hon i allmänhet visste hvad han tog sig före, utan att han dock lät henne veta något bestämdt om sin ställning. Han undertecknade sina bref helt enkelt med George, och ehury kan gaf henne omständliga redogörelser för en mingd tilldragelser och tankar, aktada han sig alltid för att nämna namn på (rer eller fortyg. Och lika så mycket som tilldragelserna i George Osbornes lif finnas vid Jemförelse Rasen, tillsammans med de tilldragelser, som earlen på anfördt sätt har skildrat för sin moder från sitt eget lif, så fanns här också ett annat sätt att få reda på huruvida de två voro en och samma person, Det befanns nemligen, att fotografier, tagna earlen i England, igenkändes af många vitnen i Amerika för att vara porträtter af Osborne. medan på samma sätt fotografier, tagna af Osborne i Amerika, erkändes af lady Aberdeen, för att vara porträtter af hennes son. Äfven George Osbornes handstil, sådan den fanns å en stor mängd papper, som antingen voro försedda med hans underskrift eller rörande hvilka bevis funnos att de voro skrifna af honom sjelf, erkändes likaledes af lady Aberdeen och andra vitnen att vara earlens. Slutligen lyckades det att skaffa reda på åtskilliga saker, Forn ineen Hade varit i Osbornes värjo vid hans död-ÖNer också på annat sätt bevisligen hade att I förbindelse med denne porson och som nt förs för giltiga bevis, Kort före det han begaf-sig-ut på sin sista resa från Amerika. bade hanisålt ett gevär, som en gevärssmed i Edinburg förklarade sig hafva förfärdigat åt lord Aberdeens åtven andra saker af skotskt arbete kommo fram. Dot er.