Aftonbladet – 26 juni 1872, sida 3

ktrenne dagar före katastrofen. Utan att hafva lidit någon nöd, såg mannen arbetet härstädes tryta och han beslöt sig för att inom eller kring Falun söka sysselsättning med bättre förtjenst Afskedet syntes, enligt grannars och bekantas uppgifter, kosta mycket på hustrun. Dagarne derefter var hon mera än vanligt dyster, såg blek och lidande ut, men meddelade sig icke med någon angående sina bekymmer. I atseende på makarne Normans samlitf i hemmet har ingen ting ofördelaktigt, enligt granvarnes utsago, fö rekommit; väl tog mannen någon gång för myc. ket till bästa, men hemfriden stördes ej. Det vill synas, såsom skulle hustru N., efter mannens afresa, hafva fattats af en alltmera tilltagande oro i afseende på underhållet af sina barn. Hon gaf då ännu di åt såväl sitt eget minsta barn som ett fosterbarn, men då hon märkte, att denna förmåga svek henne, lemnade bon ifrån sig det sistnämnda. Hustru Norman gick den 16 Maj å morgonen från sitt hem och uppdrog åt ogifta Emma Löfgren, som sedan 14 dagar bott inne hos henne, att se till barnen, som då ännu sofvo. Hon saknade då ej penningar, ty hon gick att hos en pantlånare utlösa tvenne lakan. on kom hem fram på förmiddagen, försedd med föda åt sig och barnen, och Löfgren fick gå sin väg för att om några timmar vända åter, då Norman skulle gå bort till en tvättstuga. Sedan Löfgren lemnat rummet, stängde Norman riktigt igen om sig, tog nyckeln ur låset utvändigt och sköt invändigt för en rigel. Hvad som härtill föranledde henne (det var icke af gammal vana), påstår hon sig ej kunna göra reda för. likasom hon envist vidhåller, att hon icke minnes hvad derefter inom rummet med henne och hennes barn försiggick, intilldess hon af någon obestämd anledning öppnade dörren, då hon möttes i dörren af några hennes grannar. För öfrigt ajgår hustra N. sig sakna allhågkomst om den lägenhet, hvari hon och heanes barn i detta ögonblick befunno sig. Den enda bevisning mot hustru N., att hon förut umgåtts med tanken på att beröfva sig sjelf och sina barn lifvet. ligger i ett af flere vitnen vitsordadt, af henne fäldt yitrande. lydande ungefär så här: Jag undrar vad min man skulle säga, om vid återkomsten han skulle finna mig och mina barn döda.Ait dessa ord undfallit henne, säger hustru N. sig icke kunna minnas. dn Emma Löfgren, som på utlofvad tid åter infunnit sig hos Norman, hade funnit dörren låst och nyckeln ur; hon aflägsnade sig åter, sedan hon förfrågat sig hos grannarne, men ingen hade sett till hustru N. under Löfgrens bortovaro. Det bultades på dörren i många omgångar, men denna förblef stängd och ingenting förnams derinifrån. En med N. bekant skoarbetare beredde sig till att på en stege komma in till hennes rom, men kom ej öfver någon sådan; vände då åter till dörren. fann denua öppnad inifrån och flere af grannarne: derinne. ; Den syn som nu framstod för dessa var ganska fasaväckande. -Hustra N. hade, efter dörrens öppnande, satt sig. ned på en pall midt framför sina begge barn, liggande på golfvet med rygarne möt hvarandra och badande i blod. 08 len 9 månader gamla gossen fanns intet tecken ill lif; hos den S-åriga flickan syntes detta ännu cke vara alldeles utslocknadt. Modern satt blek och blodig på pallen och gaf ej ljud ifrån sig; inder ett mumlande, som af de kringstående ej ippfattades: pekade hon blott på sina barn. ossens strupe var alldeles afskuren och hufvulet fasthölls vid kroppen endast genom nackko an. Flickan hade likaledes ett sådant öppetsår i främre delen af halsen, dock ej så genomgånde På en stol i rummet låg en vanlig bordssnif och bredvid Norman å golfvet en större. sammal och rostig knif. Begge dessa syntes Blodiga. Såsom bekant torde vara, fördes molern. som sjelf tillfogat sig ett sår å venstra randleden, dock ej djupare gående, och ett minIre högre upp på sämma arm, och den ännu vid if varande dottern samma dag till lasarettet, ler denna, trots alla läkarens omsorger, den 13 lennes afied. Hustru Norman är, såsom läkt ch återställd, afförd till stadens häkte. Med. dr Duner kom på anmodan tillstädes i oliskammaren under:der Han förhör med Vorman i lördags och meddelade de iakttageles, han gjort under hennes vistande å lasarettet. Jen första förbindningen af såväl modern som arnet verkställdes naturligtvis genast efter deras nottagande och dervid var närvarande en annan äkare; men dogen derpå öfvertog dr Dunr deas behandling. Under tiden sökte han genom amtal med hustru Norman att finna motivet för jennesbeteende mot barnen, men fann henne nycket sluten och dyster samt fick ej något förroende af henne. Hon frågade ofta efter sitt arns belägenhet och vid underrättelsen om dess löd syntes denna djupt gripa henne. I öfrigt yckte sig dr Dunår finna, att hustru N. sysselatte sig med religiösa skrifter, som höllos henne illhanda af sjukraummets förestånderska. Målet remitterades i går till rådhusrätten.