Aftonbladet – 25 juni 1872, sida 2

gt MD PO TURDUVIN, IMVA Het Me SVAN 11 nästan i alla vigtiga frågor skilt sig från Iden? Har han icke bekämpat dess åsigter? Man tyckes vilja förebrå regeringen för de senaste valen, De kunna emellertid icke tillskrifvas henne; hon har iakttagit en absolut, för att icke sägå en öfverdrifven neutralitet. Thiers kan icke inse, att hän förtjenar de förebråelser, man riktar emot honom, Må man gifva honom garantier i regeringel, må man skapa en andra kammare, som utgör ett stöd för lioncin och som sätkonservativa idfer, som äro hans, och att försvara dem mot de revolutionära partierna, i händelse landet skulle skicka radikala representanter till kamiaret, hvilket Thiers icke tror, ty han vet att landet är vist och sansadt. Thiers vidhåller sin poIlitik. Han har svurit att konsolidera rsJpubliken; Han har satt sin heder i pant för genomförandet af detta verk. Han önskar en moderat, konservativ republik; hon .Jensam kan skydda oss emot politiska agitationer, hvilka skulle vara så olägliga som möjligt i ett ögonblick, då man underhandlar med Tyskland och då man mer än nåI gonsin bör eftersträfva enighet. Denna redogörelse, hvilken i synnerhet framhåller hvad Thiers yttrat under mötet, kompletteras af följande inserat af delegatiofiens medlemmar 1 Journal des Debats: Sedan åtta dagar har pressen sysselsatt sig med ett steg, som en delegation af de (olika konservativa fraktionerna i nationalförsamlingen ämnade göra hos republikens Ipresident;s Fraktionerna voro representelrade af general Changarnier, SaintMarc-Girardin, de Broglie, TAudifretPasquier, ac Kedrel, Batbie m. fl. Den Jinge ställningen, utgången af de senaste valen, äeä fädikals propagandans framsteg, det konservativa partiet? ferhågor, I voro det förnämsta för det mycket intima Isamtalet med hr Thiers, De delegerade hafva vipprepade gånger förklarat, att de ville ställa sig på försoningens och den gemönsammd öfrerenskömmelsens mark; att det icke var fråga om alt splittra utan att ena, att framför allt komma öfverens otti de lämpligaste medlen attlugna och trygga landet, som ar sin regering blott begär lugn, Itrygghet för morgondagen oceh tillgodoseende af dess mest berättigade intressen. Samtalet varade i öfver två timmar. Hr Thiers uttryckte fero gånger sin hängifvenhet för de Konservativa priutiperna; men emellan Horiom och hans interlocutörer rådde från Hörjan till slut en vigtig meningsolikhet angående det handlingssätt, man borde iakttaga för att med framgång försvara dessa principer och aflägsna de faror, hvilkas tillvaro Thiers för öfrigt icke förnekar. Beklagande, att de icke kunnat komma öfverens med republikens president angående de verkliga betingelserna för en konservativ republik, hafva de delegerade dragit sig tillbaka med vidhållande af sina åsigter och reserverande sig all frihet att försvara dem. Times särskilde korrespondent i Paris berättar, att franska regeringens svar å den tyska noten angående utrymningen af franska territoriet afgätt och att denna not innehåller nämnda regerings motförslag. Personer, som äro väl underrättade, säger korrespondenten, påstå, att dessa motförslag icke väsentligen skilja sig från den tyska uppfattningen och att man kan motse en lycklig lösning af underhandlingarna, Korrespondenten försäkrar, att den tyska regeringen visar sig synnerligt bevågen mot Thiers, och att den tyske ambassadören i Paris förklarat, att den förnämsta tvistepunkten omedeibart skulle lösas, om tyska regeringen vore viss att Thiers komme att uppfylla de förbindelser, som Frankrike åtager sig. Den halfofficiella tyska tidningen Provincialcorrespondenz för den 19 dennes bekräftar att underhandlingar med Frankrike blifvit inledda för betalandet af återstoden af krigsskadeersättningen och en tidigare utrymning af franska området, Tidningen framhåller den tyska regeringens benägenhet att tillmötesgå Frankrikes önskningar och ser deruti ett bevis på det förtroende den franska regeringens politik inger Tysk land, hvarjemte hon omnämner, att man i Berlin inom få dagar väntar Frankrikes förslag. Från den protestantiska synoden i Paris meddela de senaste utländska tidningarna ytterst vigtiga underrättelser. Den ortodoxa majoriteten har antagit en trosbekännelse, genom hvilken tron på de bibliska skrifternås ofelbarhet och på försoningsläran göres obligatorisk för alla kyrkans medlemmar. De frisinnade protestanternes alla ansträngningar för häfdandet af individens rätt till samvetsoch tankefrihet inom kyrkan ha således varit fruktlösa. Majoriteten skall dock säkerligen lika litet lyckas att påtvinga de frisinnade protestanterne sin dogmtro, men den kyrkliga schism, som med mycken sannolikhet kan antagas skola blifva en följd af hvad som nu skett, måste helt och hållet betraktas såsom dess verk. Vid sammanträdet den 18 dennes uttalade Gnizot sitt beklagande öfver att han vid denna synod måst höra den heliga skrifts anktoritet bestridas och den läran förkunnas, att hvarje individs eget samvete var den enda trosnormen för en protestant. En gemensam tro, ett gemensamt verk och ett gemensamt mål vore nödvändiga inom protestantismen. Han skulle med ledsnad se de liberale lemna kyrkan; men majoriteten måste utöfva sin rätt icke allenast att proklamera sin tro utan äfven att bestämma kyrkans lära. Han förfäktade nödvändigheten af det öfvernaturliga inom religionen. Det var detta som gaf religonen varaktighet; och derförutan vore både menskligt vetande och mensklig förmåga alldeles otill räckliga. Öfvernaturliga krafter vore oundgängliga för det menskliga samhällets framätskridande och värdighet. Han yrkade på att den ortodoxa resolutionen rörande trosbekännelsen skulle antagas. Då Coquerel begärde ordet, uppstod ettlångvarigt tumult. Vid sammanträdet den 20, i hvars början tvenne delegerade för den engelska presbyterianska kyrkan och en för den irländska framlemnat sympatiadresser, antog synoden ter honom i stånd att göra gällande dek 1 ! ; s I S 1 l 1 1 1 ! l f 1 l Å 1 1 t s l 1 s I 1 1 1 Å f a J 7 C 1 1 1 t 1 1 I E V n 8 k PR Fö HA DRA Am ha med 61 röster mot 45 en af professor Boisl!ma