Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

— —.wX— — —.q c— Hon måste bra öppenhjertigt ha lagt i dagen sin böjelse, eljest kunde han inte tala derom med så mycken tillförsigt. En gammal gubbe, som jag, är väl ingen domare uti sådana saker, men vorejag en ung flicka, skulle han inte varit i min smak. Klockan var åtta, när han återkom till Adyar; under tiden hade systrarne uppstigit. När Grace först slog upp sina ögon, såg hon modren, som satt vid hennes säng. Vid första blicken på det tårdränkta, bedröfvade ansigtet, som var nedböjdt öfver henne, låg frågan: har någonting händt? på hennes läppar, men en sekund var nog att komma henne inse det denna fråga var obehöflig, hon gissade att modren nu visste allt. 0O, mamma! Du vet således allt; jag ser det på dina ögon. sHvarför berättade Frida det inte sjelf, sade modren suckande; det var ett så smärtsamt slag. Du kunde knappast vänta det af henne, mamma, hon är så ung, och det var ju inte hennes åliggande att meddela det först. Hon var hela gårdagen i ångest för att ni voro okunniga derom. När egde det rum, Grace ? Hans frieri? På Malta, tror jag; åt minstone berättade Frida mig det dagen efter ni voro der. Älskar hon honom, Grace? Denna fråga väckte den unga flickans häpnad. Hon hade gjort alldeles densamma straxt efter förlofningen, men på senare tiden icke ansett det möjligt, att det kunde vara agnorlunda. Elfridas uppförande emot Treberne vitnade om hennes kärlek för hos nom; instone tyckte Grave så i sin at farenhtt af dylika saker; (Förs