Aftonbladet – 22 juni 1872, sida 3

jag ej önska att gifta mig. Aldrig förr än jag såg er dotter har jag älskat någon qvinna; och vill pi inte gifva mig henne, skall jag aldrig taga någon :annan, det vet jag. I detta ögonblick syntes han tala med uppriktighet och värma. Dr Salisbury blef rörd af hans ton och sätt och svarade med hjertlighet: Treherne, om hennes hjerta är lika mycket fästadt vid dig, så skall jag gifva mitt samtycke till er förening; men min hustru sätter sig på det högsta emot ett allt för snart bröllop, Hon skulle för mycket lida af att så hastigt åter skiljas från sin dotter. Hvad tjenar en lång väntan till? invände Treherne. Vi hafva redan varit förlefvade en månad; en eller två månader mer eller mindre äro väl af ingen betydelse; jag har blifvit erbjuden platsen som uppbördsman på Shandydraudrum, men om mrs Sa lisbury bifaller, att vårt bröllop får stå om en månad, så bannlyser jag alla tankar på att lemna Madras. Elfrida behöfver då inte skiljas hvarken från er eller sin syster. Det är mycket bra af er, Treherne, och jag hoppas kunna öfvertala mrs Salisbury att villfara er begäran. Jag håller med er att om något skall göras, så ju förr desto bättre. Många nycker kunna regera en ung flickas hjerna. Åh, derför är jag inte alls rädd, sade I Treherne skrattande, i det fallet är jag trygg. Efter försäkran att han skulle tala vid Elfrida strax efter sin hemkomst och göra Trehernes väntan så kort som möjligt, lemnade han den unge mannen och satte sig lupp i sitt åkdon. Han tycktes vara mycket öfvertygad om Elfridas kägetn sade han för si; sjär, när 3 hästarne möt rask fart närmade sig hvnjmtt.