Aftonbladet – 20 juni 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. En teaterkyss. Från hofoperateatern i Wien meddelar Neue Fremdenbiatt för den 20 Mars följande historia: I Lortzings opera Vapensmeden förekommer en scen, i hvilken grefve Liebenau (hr Neumann) skall kyssa Irmentraut (fröken Gindele). Kyssen kan ej öfverhoppas, emedan i de två följande scenerna det oupphörligt talas om densamma kyssen. Sedan Irmentrant befallt grefven att först kyssa hennes högra och så hennes vonstra hand säger hon: Nu skall han kyssa mig på mun också.Hr Neumann, som tydligen hade fördjupat sig i sin roll, gaf vid första representationen ganska riktigt den i rollen föreskrifna kyssen åt fröken Gindele. Deröfver blef konstvärinnan så förbittrad, att hom anförde klagomål hos direktionen. Ålla föreställningar, att på scenen var det fråga blott om Irmentraut, icke om artisten fröken Gindeles person, vora fruktlösa; hon förklarade, att hon kände sig kränkt i sin qvinliga heder och ifall direktionen ej ville göra henne rättvisa. så skulle hon förskaffa sig den af domstolen. Flera dagar förflöto, man talade mycket om kyssaffären och så kom andra representationen af Vapensmeden,. Alla som hade kännedom om saken voro ytterst spända på kyssscenen och den blef också åtföljd a en öfverraskning. Då grefve Liehenau hade kysst Irmentrauts venstra och högra hand sade hon: Kyssen på mun skänker jag efter.. Grefven (hr Neumann) blef örlägen, men fann sig enast och sade afsides: Gud ske lof, att jag inte behöfver kyssa den gamla harpan.: Bröken Gindele blef häröfver så uppretad, att hon måste afsvimmad föras in i sin klädloge. Sångerskan anförde ånyo klagomål hos direktionen. Dennas dom emotses nu med stor nyfikenhet af teatervännerna, emedan här nu måste för första gången komma till afgörande huruvida i en teaterkyss ligger en förolämpning mot en dam.