I — nå ombord, flickor? En nevö eller kusin till min gamla vän? Grace såg på Elfrida, som teg, hyarföre hon sjelf svarade: Jo, pappa. Jag skulle rätt gerna velat helsa på honom för min hederliga väns skull, men jag hoppas att han besöker 0s8. Ja, han sade sig ämna det, svarade Grace med så väl bibehållen naturlighet, att det väckte hennes egen förvåning. Det fanns nu ingenting, som längre qvarhöll dem ombord. Då de skulle lemna salongen, mött, de mrs Canning, glädjestrålande stödd vid sin martialiska makes arm. Nå, hur står det nu till, Oanning? sade doktorn muntert. Här får jag presentera mina döttrar. Jag står i stor förbindelse hos er, mrs Canning för all välvilja mot. dem under resan, Jag hoppas ni spart gör oss glädjen af ett besök. Mrs Valisbury längtar säkert mycket att få afbörda sina tacksägelser till er, Om ett par dagar skall jag göra min visit, sade hon skakande hans hand, så snart vi komma litet i ordning. Adjö, kära goda Grace. adjö, Elfrida lilla. Öch hon gick ned till sina barn i hytten. Doktor Salisbury förde nu sina vackra döttrar upp på däck och efter många afskedstagningar till höger och venster nedstego de i hans båt ech satte af. En hel mängd saker ådrogo sig Graces uppmärksamhet under hemfärden, men Elfrida satt tyst och likgiltig såväl i båtem som återstoden af vägen i vagnen. (Forts.y