ögon nyss, huru de flammade. Jag hade intet begrepp om hennes lynne förut — tänk om jag gjorde klokast i ait taga min Mats ur skolan medan tid är — hvad skulle du säga derom, Frida? Hans skämt tycktes icke bekomma henne det minsta. Hon hvarken rednade, blef ond eller ens låtsade klifva det — hon slöt endast systerns hand allt hårdare i sin och kysste den tvenne gånger under oafbruten tystnad. Tag henne med dig, Grace — jag kan alls inte muntra upp henne i dag, tillade William efter en paus. Varmnu inte bekymrad längre, Frida lilla; sakerna skola reda sig så lätt som möjligt. Jag hyserinte den minsta fruktan, att icke allt skall gå bra. Ett bref, ett samtal, en öfverenskommelse, en innerlig välsignelse och — hurrah! Mr och mrs Treherne äro färdiga att beträda scenen och utföra sina roller i det äkten skapliga litvet, Jag tror vi gå ned-, sade Elfrida till systern. Der ser du, Grace, att ingenting hjelper. Jag slösar bort all min: vältalighet förgäf ves. Nå ja, det är inte lång tid qvar, så att har du någonting att packa ned, är det bäst att du gör det. Elfrida steg upp och gick med systern. — Adjö, ropade William efter dem, töm mande ett glas öl, som stod bredvid honom på bänken. Hog skall du bli reformerad Frida lilla. För öfrigt sysselsatte han sig icke längre med att tänka på hennes ledsnad eller hvar för hon var bedröfvad. Då systrarne inträdde i hytten, utstötte Elfrida en djup, lång suck; Graces arm slöts genast owmkting henne. Men hvad fattas dig, älskade Frida?