Aftonbladet – 19 juni 1872, sida 3

i t A a I d Å , , Huru skulle det vara dem möjligt att lemn; , försäkringar; som gällde deras lärjungar I väl eller ve, utan visshet om att dessa at testater innehölle sanning, och huru skull de kunna ega denna visshet, utan attsaker i sig sjelf vore mycket enkel och klar, ty någon på sak gående undersökning har, så vidt kändt är, ännu ingenstädes blifvit verk ställd i den omfattning, att ett motiverad omdöme derpå kunnat grundas. Att saken dock kan hafva sina svårighe ter, synes man emellertid flerestädes hafva insett. Redan för 2 år sedan beslöt Stock. .holms läraresällskap att ställa en förfrågan ) i ämnet till det möte af läkare, som då samlades i Göteborg. Frågan gällde hufvud -Isakligen att få utrönt, huru många timmar ; en skolyngling skulle kunna -sysselsättas :I med intellektuelt arbete, utan att deraf öfj k veransträngas; men mötet vågade icke ens göra ett försök att få frågan utredd till besvarande. Korrespondenten från Göteborg J uppger, att frågan af mötet blifvit besvarad I på ett sätt, som passar i stycke med hans egna funderingar; men denna uppgift är Ifullkomligt oriktig och följaktligen vilseledande. Mötet förklarade sig vara ur stånd Jatt besvara frågan i den form densamma blifvit framställd och vågade ej ens öfver. lemna dess utredning åt en delegation såsom då blef föreslaget, utan bestämde sig för att lemna ett sevasivt svar, såsom orden lydde i det antagna beslutet. Då man sålunda ser en hel församling af män, som I framför andra borde kunna anses sakkunniga, rygga tillbaka för de stora svårighe ter, som möta vid frågans besvarande, måste det förefalla högst besynnerligt att finna hela saken af skolans målsmän behandled med en lätthet, som ingalunda kan anses befogad på grund af större insigter. Det är dock ej allestädes, der skolornas målsmän på detta sätt fattat sin pligt mot den ungdom, hvars intellektuella och mora liska värd blifvit dem anförtrodd, och mer än en skarpsynt lärare har med bekymmer uttalat sina farhågor för följderna af det nu gällande systemet. Men äfven för desse synes frågans hela omätliga vidd ej vara fullt klar. Af redogörelserna från de respektive skolorna vill det synas, som om man betraktade bleksoten säsom en till förlitlig exponent för tillvaron eller frånvaron af öfveransträngning inom läroverket. Ingenting kan dock vara mera orimligt. Bleksoten. sammanhänger med ett sjukligt tillstånd hos blodbildningen och kan hafva sina orsaker uti sinsemellan vidt ätskilda abnormiteter inom organismen. Intet är vanligare än att anträffa bleksot hos barn och ynglingar, som antingen aldrig besökt någon skola eller åtminstone gjort det så sällan, att någon: intellektuel öfveransträngning omöjligen kan misstänkas, Ej heller saknas tillfälle att observera fall af cerebral affektion, der patienten hvarken lider eller någonsin lidit af bleksot. Det myckna talet om bleksoten i skolorna kan visserligen hafva sitt berättigande för bedömandet af det hygienska förhållande i allmänhet, hvarunder skolungdomen lefver; men för att fälla ett afgörande omdöme om öfveransträngningeniskolan är bleksoten endast af underordnad betydelse. Om öfveransträngning verkligen finnes, så äro bevisen derpå att finna i första rummet uti abnormiteter hos de rent cerebrala funktionerna, men inom detta område har man ännu icke redogjort för sina iakttagelser i någon anmärkningsvärdare grad. De enda faktiska undersökningar, som kunna räknas hit bland de i årsberättelserna refererade, röra närsyntheten och hjertverksamheten, och man kan deraf se en liten del af irritationens inflytande på det sig utvecklande centralorganet, Ynglingar, som inträdt i skolan med skarp och god syn, utgå ofta med synorganet så försvagadt, att ett ihållande arbete dermed är dem plågsamt, oförmögne som de äro att klart se föremålen på något längre afstånd. Kunde man undersöka central-organets styrka likaväl inom andra verksamhetssferer, så skulle resultaterna mången gång blifva föga mindre nedslående. Förr eler senare får dock ynglingen giel? göra dennä sorgliga iakttagelse, Al han med domnade lifskrafter utgår i lifvet för att på egen hand strida den strid, hvartill han inom skolan skölat beredas och utvecklas. Bevisen derför lemna de talrika fall af cerebral irritation, som nu så allmänt förekomma vid högskolorna, yttrande sig genom en depreverad sinnesstämning, oförmåga af ihållande intellektuelt arbete, sömnlöshet och en känsla af utmattning, som gör hvarje arbete pinsamt. kulle man anställa en jemförelse emellan arbetstiden under skolåldern och den tid, som medeltalet af verksamma medborsare under sin mannaålder förmå att sysselsätta sig med: intellektuelt arbete, så skulle man lätt finna, att redan af det 10 A 12-åriga barnet fordras mera uthållighet in som verkligen finnes hos flertalet mogne män, och att ynglingen under de senare åren af skoltiden drifves till ett receptivt och produktivt arbete, som, om-det fortsates ännu några decennier, ntan tvifvel skulle öra flertalet direkte till dårhusen. Under sådana förhållanden må en hvar, som har ned ungdomens uppfostran att skaffa, göra in pligt för den vigtiga frågans utredning, mruvida ungdomen tager skada till sin utveckling eller icke. (Forts.) Riättegsånosoch Pålicsakar