någon gång i Madras, miss Salisbury, eller har? c : Jag hoppas det; mina föräldrar sgulle säkerligen vilja tacka er för all eder mot mig bevisade godhet här om bord, Ingenting att tala om, svarade han, tacksamheten är endast på min sida; jag har ej ens tackat er för all er godhet emot mig den dagen, vi mins, då ni varit på Malta, men jag har ej glömt det, miss Salisbury, Ingenting att nämna, sade hon förläget. Jo, mycket!s åtortog han; och er vänskap sedan dess har för mig varit särdeles välgörande. Ni behöfver inte längre vara erolig för mig, miss Salisbury; allt är lugnt nu igen, Verkligen? sade hon misstroget. Ja, Sullkomligt! Det var endast en öfvergående fantasi. Jag borde inte hafva bekymrat er dermed, då jag väl kunde inse, att den inta kunde blifva varaktig under sådana förhållanden. Jag trodde ni skrife tycka om att veta, det jag är botad, . Grace tänkte för sig sjelf att det säkerligen varit annorlunda, om hans böjelse blifvit besvarad. Jag är glad att höra Aet, sade hon, skakande hans hand, o7p jag hoppas att mycket lång tid skall förflyta, innan ni behöfver någon ny löxedom för sådana sår. ?Detkan Mg inte veta, inföll han skrattande, .sen om jag behöfde det,skulle jag vara Tycklig få utbedja mig den af er. Parvöl, miss Salisbury! Jag hoppas att alltid få anse er som en vän!s Det skall göra mig glad, om ni vill räkna mig som en sådan, sade hon och skildes från honom, (Forts.)