nu ha vi inte långt qvar; inom en hall timme. skola vi ankra; har du något mer att packa ned. Endast några småsaker, sade Grace uppstigande. Kanske jag kan hjelpa er med någonting mistress Canning? Nej tack, snälla Grace, jag har allting nedpackadt, Jag nästan ångrar attnu vara utan sysselsättning. Ja, dessa sista minuter förflyta alltid så långsamt, sade Grace, för er säkerligen ändå mer än för oss andra, mra Canning. Mrs Canning gväljde riktigt djupt, innän haa svarade; tala inte derom, min käraste Grace, om jag ej skall brista i gråt, och börjar jag en gång, så kan jag ej upphöra förr än min man kommer,3 Grace gin fram och kysste den godmodiga mrs Canning. Håll modet uppe nu, goda mrg Canning, hviskade hon; det dröjer inte länge, innan vi alla äro förgnade. Nej, Gud skelofl svarade hon innerligt, Elfrida tar saken mycket lätt, Grace; hon har sutit på däck hela morgonen, och jag har hört hennos ljudliga skrattsalvor just öfver mitt hyttfönster. Elfrida skrattar ofta, då hon är som mest nervös, sade systern. Jag skall gå och hemta henne hit ner nu, så att hon får plocka ihop sina egna tillhörigheter2; och Grace lemnade hytten, 1 trappan mötte han mr Cameron, Jag kom just hit ned, sade han, för att få säga eder ett lugnt farväl, innan bråket bryter löst på däck. Åh, det tyckes redan vara i fyll gång, sade Grace småleendo. ? 2Ingenting emot hvad det blir, då båtarng 3408 ; AN komma Tångsides. Jag får väl återse er