Lills, att blitva ett verk at slumpen eler beroende af något i tysthet verksamt kotteri. I franska nationalförsamlingens möte den 14 fortsattes debatten om armålagen. Krigsministern Cissey förklarade, att en utsträckning af stadgandena i 54 artikeln rörande ett-åriga frivillige skulle skydda de intressen, som Barantes af oss i går omnämnda amendementet afsåg. Barante återtog då sitt förslag, hvilket, såsom man vet, gick ut på att unge män i samma departement och klass skulle få lega hvarandra, men förklarade, att han åter skulle framställa det vid lagförslagets tredje läsning, om icke stadgandena i54 artikeln visade sig vara tillfredsställande. Åtskilliga deputerade, hvilka äro emot legosystemet, upptogo emellertid amendementet, hvilket förkastades med 337 röster mot 2. Denna votering hade dock icke laglig giltighet, enär dertill fordrats 390 röster. Med anledning häraf utspann sig en diskussion och frågan blef bestämd att afgöras den 17. En mängd deputerade af högern röstade ej. Enligt ett i går ankommet telegram blef den 17, efter ett längre tal af Thiers, 42 artikeln aflagförslaget antagen af församlingen med 377 röster mot 248. Enligt denna artikel tillåtes krigsministern att permittera utbildade soldater efter 6 månaders tjenstgöring. Efter Thiers hotelse den 11 dennes att afgå om icke nationalförsamlingen inginge på hans åsigter, ha högern och högra centern varit i en liflig rörelse. Åtskilliga möten hafva hållits, hvarvid varit fråga om, dels att interpellera regeringen rörande hennes inrikespolitik, dels att, till förekommande af en kris, i händelse Thiers verkligen af någon anledning skulle komma att sätta sin upprepade gånger yttrade hotelse i verkställighet, framställa ett förslag om utväljandet af en vicepresident. Enligt ett i går ankom: met telegram har emellertid högern frånträdt sitt beslut att interpellera regeringen angående hennes inrikespolitik, enär ett dylikt steg kunde komma att utöfva ett menligt inflytande på underhandlingarna med Rygsland. Rörande frågan om tillsättandet af en vicepresident torde ett förslag derom snart komma att framställas i församlingen. Thiers sjelf lär ha förklarat sig icke ha något emot, att Grevy utnämndes till vicepresident, men deremot skall han i ett enskilt samtal med några deputerade afgjordt ha yttrat sig mot ett annat förslag om tillsättandet af ett triumvirat. Det är Johnston, deputerad för Bordeaux, och general Changarnier, som stått i spetsen för de möten af l. högern, der frågan om regeringens interpel. lerande afhandlats. Intrigerna för åstadkommandet af en fusion mellan de orleanska prinsarne och grefven af Chambord ha nu börjat bedrifvas med förnyadt lif, Man anstränger sig nu att förmå grefven af Paris att lemna frågan om fanan åsido och att aflägga ett besök hos grefven af Chambord. Resultatet af detta besök skall hemlighållas; men man hoppas, att genom att låtsa fusionen vara åstadkommen kunna gifva det monarkiska partiet mera styrka. De delegerade, hvilka skola hos grefven af Chambord verka för fusionen, afresa härifrån den 13 dennes, skrifver en korrespondent från Paris. Här tror man att royalisternes nya l intriger skola blifva utan framgång. Den officiösa Bien Public yttrar sig i dag rörande detta ämne och förklarar, att de monarkiska partiernas sträfvanden icke skola hafva något resultat. Frankrike är icke längre monarkiskt, men ej heller radikalt, utan republikanskt. Rojalisterne hafva ingenting, som de kunna sätta i republikens ställe. Bland alla pretendenter i församlingen, bland folket, i hela Frankrike gifves det ingen man, ingen konung, ingen kejsare, ingen diktator, intet regeringsråd, ingen konvention, hvars tillträde till regeringen icke genast skulle framkalla uppror på tio punkter i landet och derjemte gifva anledning till invasion af tyskarne. Bien Pu blic frågar, hvilka de politiska män och förnuftiga medborgare äro, som i närvarande ögonblick skulle vilja spela ett så farligt spel. Ett bevis på att Frankrike önskar republik ser Bien Public deruti, att man i Nord och Somme afskedat de imperialistiska embetsmännen.. Att döma af denna artikel, torde sålunda Thiers komma att kort och goädtafvisa de rojalistiska fordringarna. Den reformerta synodet i Paris antog vid sammanträdet den 12 dennes, trots de liberales motstånd, en dagordning, genom hvilken den förklarade sig ha konstituerande makt. Följande dag började diskussionen angående det fastställande af en obligatorisk trosbekännelse, den ortodoxa majorite ten vill genomdrifva, men som energiskt bekämpas af de liberale. Pecaut, en af den liberala protestantismens utmärktaste förkämpar, varnade synodens medlemmar för att vilja spela rolen af kyrkofäder, af ett ofelbart concilium. Att uppställa en trosbekännelse såsom obligatorisk vore detsamma : som att framkalla en schism. Vidsamman-: trädet den 14, då diskussionen rörande detta ämne fortsattes, betonade Coquerel, ledaren för det liberala partiet, nödvändigheten af att protestantismen bibehåller sin enhet gentemot sina håda huyfvudfender, kataolisismen och ateismen. Men enheten kan endast bevaras genom att tillåta mångfalden i trosmeningar. Denna mångfald var från protestantismens ståndpunkt berättigad. Olika religiösa riktningar förefinnas redan i nya Utvecklingen är Guds lag, mm RITA faonbaong Akka Imnaol es rn RR rr D AA mm MMM MM SS fa mar bad