och in i hytten, förmänade barnpigan att akta lillans rena förkläde, borstade npp håret på Freddy, ordnade om och om igen de lösa mobilierna, för att ingenting skulle slömmas. Hon kände sig i behof att hos något qvinligt sympatiserande väsende få yråta, gråta de ljuft vemodsfulla tårar, som wrängde sig i hennes ögon vid tanken på let sig närmande återssendet; och hos ingen skulle hon bättre kunnat det med mera visshet att bli förstådd än hos Grace; men hon anade till de känslor, som i denna stund äfven måste intaga henne; hon ville icke störa henne. Grace Salisbury var en qvinna, som pgde förmåga att vinna de festes hjertan och komma äfven dem, som voro mycket äldre än hon, att med förtroende och böner om råd vända sig till henne. Ingen skulle deremot fallit på den iden att i något affrende söka tröst hos den yra Elfrida; och ikväl hade Elfrida ypdar fn första må nad at sin förlofning blifvit märkvärdigt förändrad. Desta ystra utbrott af sprittande lif och glädtighet, som hade ådragit henne epitetet tokig af mademoiselle Du Brojssart, blefyo allt mer ock mer säll: synta; hennes lynne var icke mer detsamma det var nu ingalunda aovanligt att se den skrattlystna, qvicka Filfrida sitta vid relingen under timtal tankfullt stirrande på de skummande: vågorna, som ifrån hjulhusen kastade sitt fräsande skum långt ut öfver den klara blå vattenytan. Då Grace någon gång Uppmärksammade henne på denna för. ändrade sinnesförrättning, hade hon alitid som: ursäkt tillhands, att allvaret nu mycket mera anstod henne. Elfrida och William Treherhe voro de ständigt figurerande personerna i Graces tankar; han kunde ännu ak medringaste Vä af, tillfredsställelse ika på deras giftbrimåk NRA denna