STIUURKHULM den 13 Juni. Såsom redan förut är kändt komma val f ledamöter i taxeringskomiteerna för Stockolms stad att distriktvis ega rum inför maistraten nästa fredag den 21 Juni. Valerättigade inom första distriktet äro kalade till kl. 12 middagen, inom det andra en vart senare o. s. v. med !4 timme beräk-! ad för hvarje val. Denna tid synes väll: nappt tilltagen, helst valberättigade vidl etta tillfälle äro alla, som erlägga bevill-! ( j j 1 — HL il ing efter 2:dra artikeln. Tyvärr lärer likäl erfarenheten visat att denna korta tid r tillräcklig för dessa val, vid hvilka enast ett högst ringa antal af valmännen pläsar infinna sig. Det ligger nära till hands att antaga det akens obetydliga vigt vore orsaken till det : inga deltagandet för densamma. Så ärl lock ingalunda förhålandet. Dessa taxeingskomitger hafva till uppgift att, med edning af beredningsbevillningarnas förslag, bestämma beloppet af de under allmänna jevillningen inbegripna och på taxering beoende afgifter, hvilka för år 1872 böra af tadens skattskyldige invånare utgöras. Här ir således fråga om hvarken mer eller minIre än en beskattning för hvarje medborgare, om eger fastighet eller en inkomst af kapital ler arbete af fyrahundra rår eller deröfver. Saken har också af lagstiftningen ansetts så rigtig, att det till betryggande af allas rätt stadgats att i val af de samhällets förtroendenän, som ega att bestämma bevillningsbeoppet, skola alla deltaga, som erlägga bevillning — en rätt, som i öfrigt blott tillkommer dem vid val af kommunalrepresentationen, stadsfullmäktige. Äfven i öfrigt äro vissa bestämmelser gjorda af lagen, som hafva till ändamål att göra denna beskattning rättvis och billig. Så stadgas t. ex., på det komitn måtte ega tillräcklig sakkännedom inom sig, att åtminstone en af dem, som till 1elamot utses, bör hafva erhållit vederbörigt uppdrag att å kommunens vägnar deltaga i detta års bevillningsberedning; samt, på det alla intressen må kunna bevakas, att, så vidt möjligt, såväl fastighetsegare som näringsidkare och löntagare komma att i taxeringskomitn ega säte och stämma. Då lagen varit så förutseende, borde man ock kunna vänta större omtanke med afseende å egen fördel från de röstegandes sida, Redan de grundsatser, som af bevillningsstadgan faststälts med afseende å val af ledamöter i taxeringskomitå, gifva en anvisning rörande den fara, som på grund at detta val lätt kan uppkomma. Just den omständigheten, att det bestämdt utsäges att husegare, näringsidkare och löntagare böra i komiten vara representerade, visar enfarhåga för att i annat fall beskattningen allt för hårdt skulle drabba den ena eller andra af dessa klasser. Vådan för de båda förstnämnda skulle ligga deri, att de kunde blifva för högt beskattade i förhållande till deras fastigheters verkliga värde eller den verkliga inkomsten af deras yrke. Denna våda är dock i sjelfva verket ej så stor, emedan man då eger rättighet att klaga och dervid förete bevis på sin verkliga inkomst. Löntagarnes stora klass åter, till hvilken man. måste räkna ej blott tjenstemän, utan alla slags fast anställda biträden, är icke utsatt för samma fara, ty vanligen kan deras inkomst på öret uppgifvas, men en annan desto större ligger deri, att de lätt kunna blifva beskattade för högt i förhållande till andra. Löntagarnes inkomster äro lätt kontrollsrade, ej så med handelsoch näringsidkande, hvilken klass i ett stadssamhälle naturligen lätt nog blifver dominerande. Det är då förklarligt nog att taxeringskomit6n hellre riskerar att beskatta dessa får lågt än för högt. Vi känna exempel på att näringsidkare i allmänhet blott beskattats för den årsinkomst, som återstått, sedan lefnadskostnaderna för deras familjer afdragits, hvilket står i rak strid mot bevillningsstadgans 3 7, mom 1, der det uttryckligen heter att ett dylikt afdrag ej fär göras, Följden deraf kan blifva — hvad vi ock ofta hört vara fallet — att lefnadskostnaderna för personer af dessa klasser kunna uppgå till större belopp, än det, för hvilket de erlägga bevillning. Att de härigenom — i de festa fall, såsom vi antaga, fullkomligt oräsoneradt — undandraga sig att gifva kejsaren det kejsaren tillhörer, innebär icke för det allmänna någon så synnerlig fara, ty det får för sina behof söka fyllnad på annat håll. Men just detta, att denna fyllnad måste sålunda beredas, innebär en orättvisa, för hvilken i synnerhet löntagarne blifva offer. Om t, ex. i ett sam hälle, genom för låg beskattning af en viss klass, hela bevillningen efter andra artikeln sättes till 50,000 i stället för till 60,000 rdr, går staten miste om 10,000 rdr i bevillning, Och redan detta är illa nog, men om nu de kommunala hbehofven i samma samhälle betinga en summa af 200,000 rdr, kommer kommunalskatten att utgå med 4 rdr på bevillningsriksdalern, i stället för med 3 rdr 33 öre, och naturligtvis måste denna stora skilnad lika väl utgöras af dem, som för hela sin inkomst betala bevillning, som af dem, hvilka derjfrån undandragit en del af sina inkomster, Det torde derför vara klart att taxeringskomitåernas verksamhet är af en i samhällets trefnad mycket ingripande betydelse, och ofta hör man också både enskilda och offentliga klagomål med anledning häraf. Det är derför förvånande att icke ett lifligare intresse förspörjeg vid valen af deras ledamöter. Vanligen tillgå dessa så, att nå: gon af valmännnen uppträder med en af honom, eller: undantagsvis I samråd med andra, uppgjord lista, som genom acklamation antages. Någon gång förekomma flere listor, men högst sällan, åtminstone i hufvudstaden, skrides till votering. Det enda sättet att åstadkomma ett lifligare intresse rm rtrsndeele oda EON