nästan mera plågsamt än sjelfva skilsmes san. I den senare hafva vi åtminstone vissheten — det älskade föremålet är ho: oss, vi se de i tårar simmande ögonen, v höra de sista tillgifvenhets-försäkringarne vi känna den omfamning, från hvilken de är så smärtsamt att slita sig, det är qval fullt, men vi veta hvad vi hafva att utstå deremot återseendet efter loppet af mång: år medför en bäfvan, som ouppmanad fram träder med en undrar, om ingen förändring in träffat, en sjuklig farhåga, som icke låte: afvisa sig förr än det betydelsefulla ögon blicket, då vi åter omslutas af den trafasta varma omfamningen och åter få läsa uti de kära ögonen, att hjertat är lika tillgifve och godt, denna stund gäldär oss för långa timmar af oro:coch fruktan, men den är gri pande; då den kommer; och gvalfull att af vakta. Så föreföll det äfven Grace, ehur! hennes känslor kanske icke voro alldeles a denna beskaffenhet. Ju närmare tiden skre att Elfrida och hon skulle återse föräldrarne desto mera greps hon af en nervös oro. — Hon satt i sin hytt på soffan under fönstre med boken i knäet, men tankarne vorplång ifrån den. Hon hade lemnat däcket för er half timme sedan, då sinnesförfattninge! deruppe icke var öfverensstämmande me hennes. Det var henne outhärdligt att s missarna Brownes draga lott -med kädet terna om åen eller den personen i den elle den båten var deras fader, tt misstag a sitan natur:skulle förefallit: Grace vidrigt Hon var synbarligen icke den -enda,-son fann de muntra skrattsalvorna deruppe dis harmonierande med sina egna känslor Mistress Capning, som varit skild från sir man under en ng tid, ock hvars yngst barn ännu icke sett sin fador, var a j en nervös spänning; hon glök otåligt u