Aftonbladet – 18 juni 1872, sida 2

vt Irileven blifvit protanerad genom SjJelts-1 åld; Bastard, medlem af komit6n, bekäm-lin, ade energiskt Baråntes förslag. Debatten kulle fortsättas den i4, då män väntade ert lak et diskussion, enär högern tydligen vorelD: ör legosystemiet; De franska tidningarna sysselsätta sig nu de sycket med det närmande mellan bonapar-!oc isterne och de andra monarkiska fraktio lerna, som på sista tiden börjat visa sig, ch med den härmed sammanhängande plajen till en fusion mellan alla de kon-lt ervativa partierna, Det berättas, att å Wouher bedit partiledarne af högern om ettiN. amtal för att i kejsarens namn förklara vä ör dem, att han, kejsaren, afstod från sina jla unspråk . att återinsättas i sina suveräna licl rättigheter och endast lefde för den önskan m att se sina anhängare i nära förbindelse med de konservative af alla färger kämpa idger skola vara uttalade i en handskrifvelse, som Rouher säges ha tillställt particheferne. Vidare försäkras, att desse haj2: mottagit hans meddelanden med myckenE köld. Detta steg af Rouher är säkerligen k en följd af en ny lösen, som utfärdats tilll; det imperialistiska partiet, Ännu för ickelk länge sedän uppträdde bonapartisteriie på lo ett temligen anspråksfullt sätt; nu är deras a uppträdande ödmjukt och inställsamt. Förut behandlade de anhängarne af båda de bourbonska grenarne med en i ögonen fallande öfverlägsenhet; nu bedja de sjelfve om tilllåtelse att få sluta sig till det stora ord-, ningspartiet. Republique Frangaise framhål-!Y ler flere märkliga symptomer på i fråga vat rande nya manöver. Sålunda predikar La-( gugroniere i La Presse, som nu förvandlats till morgontidning, nödvändigheten af ofvanstående fusion. Ordre har plötsligen upp täckt, att den endast genom en föga märkbar nyans skiljer sig från legitimisterne, och Pays blottar vördnadsfullt sitt hufvud 0 för den hvita fanan. -På andra sidan visalY sig Gazette de France och Union ännu myc ket förbehållsamma mot bonapartisterne. För öfrigt utvecklar Rouher en outtröttlig verksamhet i nationalförsamlingen, i synnerhet sedan de handelspolitiska frågorna li åter kommit på dagordningen, hvarigenom ! han fått tillfälle att flere gånger taga ordet!l i byråerna och i frihandlareklubben. Hans försök att blifva vald till medlem af frihandelsklubben har emellertid icke lyckats. mm tet ker Den 7 dennes hölls i Berlin ett stort folkmöte, hvars afsigt var att råd-lt slå om de lämpligaste medlen att afhjelpa den rådande bristen på bostäder. Som bekant är denna brist så stor, att en ordentlig stad af träbaracker måst uppföras i Berlins j, närhet och i hvilken bo öfver 20,000 arbetare. Af-de 4000 personer, af hvilka mötet bestod, hörde flertalet till det socialdemo-. kratiska partiet och den bekante Hasenclever 1 blef under allmänt jubel vald till ordförande. Den nämnd, som utfärdat inbjudningen, öpplj läste ett förslag till en petition till tyskal; riksdagen. I petitionen, som var af etträtt, märkligt innehåll, framstäldes sju fordringar, af hvilka vi särskilt framhålla följande:. Hyärje kommun skall på lagstiftningens väg . anskaffa erforderliga bostäder för de tilll. densamma hörande personer, och det sålunda, att hvarje familj får en lägenhet för sig. De härför erforderliga medlen skall staten anskaffa i form af papperspenningar efter mönstret af de kreditbevis, som användasi för att hindra den i Ostpreussen rådande nöden. Hvarje kommun skall vara berättigad att uppställa följande vilkor: Den, som begär en bostad, skall årligen betala en passande hyra och måste sjelf bebo den begärda bostaden. Kommunen fortfar att vara egare af tomten och byggnaderna derå. Efter uppläsande af förslaget yttrade talaren, att något måste göras, om icke Berlin skall nedsjunka till ett fiskläge, och han tillade, att ju oftare man framkom till riksdagen med dylika fordringar, desto tydligare skulle folket lära inse hur litet man vill göra för det. Den följande talaren, Hasselmann, kunde alldeles icke förstå, huru man öfver hufvud taget kunde uppmana arbetarne att vända sig till den nuvarande reaktionära riksdagen. Arbetarne vore ännu icke mogne l: att fatta hela vidden af sitt elände, ty om de vore det, skulle de, de husville, icke hissal den svart-hvit-röda flaggan på de usla kojorna i barackstaden. Så länge de icke läte den röda fanan svaja, vöre det omöjligt attl hjelpa dem. Genom att petitionera skullel: man ingenting vinna. Först när arbetarne: hafva slutit sig fast tillsamman och blifvit j:! en makt, som kan uppträda såsom sådan : och fordra, först då skola de nå målet. De följande talarne yttrade sig alla emot petitionen och anbefälde följande af Hasselmånn . föreslagna resolution, som också blef anta : gen med stor majoritet: Folkförsamlingen ! förklarade det af inbjudarne framlemnade l förslaget till ett så kalladt afhjelpande afl den rådande bristen på bostäder för reak-l! tionärt; ty det afser icke blott att förledal1! folket i Berlin att vända sig med böneskrifter till riksdagen, oaktadt dess reaktionära sammansättning är nogsamt bekant, utanj; äfven att bedja den nu bestående staten och ; den af treklassvalsystemet framgångna kom, munalstyrelsen om en allmosa, Församlin-s gen förkastar derför afgjordt detta reaktionära förfaringssätt, som blott skulle ledal; till att öppna för arbetarne nya Ochsenkopflokaler. Deremot uppmanar församlingen alla arbetare att träda in i den all-() männa tyska arbetareföreningen, för att genom den på frihetens väg få arbetarfrågan och följaktligen på samma gång bostadsfrågan löst. Den demokratiska arbetarföreningen i Berlin har på sin senaste allmänna sammankomst den 3 dennes beslutit att hädanefter benämna sig Den social-lemokratiska arbetaärföreningen. Då till oss förfrågningar från landsorten :) ingått, rörande det sätt hvarpå industriarbetare böra gå till väga för att erhålla någon andel af de 10,000 rdr, som af riksdagen beviljades till reseunderstöd för sådana arbe-, tare i och för besök vid nu pågaende ut-l: ställningar i Kjöbenhavn och Moskwa, hafva l!1 ga Vr 1 dg SRA Br RR RA