Den Hammerska samlingens ifrågasalta inköp för svenska statens räkning. Historik och belysning. TIL (Slut från n:r 103 och 111.) Såsom vi i vår senaste artikel antydde; utgör den Hammerska samlingens pris, snart sagdt, kärnpunkten i hela frågan, och det torde derför icke vara ur vägen att något utförligt uppehålla sig dervid. Men då vi inlåta oss på detta kapitel, sker -det icke utan en viss betänklighet, emedan vi alltför väl känna huru ny isynnerhet denna del af frågan är, och följaktligen för huru mänga misstag och missförstånd hon varit, är och skall blifva utsatt. En million sexhundra tusen riksdaler! Hvilken ofantlig summa efter den vanliga föreställningen, som visserligen satt sig in i milliontals riksdalers årliga utgifter för hären och flottan, för jernvägar och dylikt, men för hvilken utbetalandet för en gång af en million för undervisningens ändamål förefaller nästan som ett fantasteri. Vi tro likväl att för den, som vant sig att tänka en smula fördomsfritt, saken skall gestalta sig en smula annorlunda. För det första: under antagande af den snart oafvisliga nödvändigheten för Sverige att anlägga ett museum för konst och slöjd — och denna blir nästan med hvarje dag allt påtagligare — hvar har man att söka de föremäl af tusen slag, hvilka skola utgöra detta museum? Icke inom vårt land, ty det kan numera nästan endast skänka oss prof på bondslöjd och folkgeråd, i sig sjelf af ytterlig vigt, men icke i stånd att uteslutande bilda ett museum för konstsmakens och skieklighetens höjande och förädling. Det rika af värde som än finnes qvar tillhör några adliga slägter eller föres dagligen ur landet af inoch utländska konstbandlare, Således måste visöka dessa föremål på den utländska marknaden. Men hvilka äro dennas pris? Må vi rådfråga t. ex. prislistorna vid de auktioner, dem Paris, London, Leipzig, Minchen erbjuda, och vi skola häpna. Att man för en porslinspjes från Seövres eller Meissen kan betala tusentals riksdaler, att konstarbetadt silfver betalas sex å åtta gånger metallvärdet, att en enda omgång bevaradt gobelin gäller 30,000 ja, 50,000 francs, att ett litet vanligt bordsur från Louis XV:s tid går upp till två tusen francs, allt detta är det alldagliga inom den utländska samlarverlden och en ren obetydlighet i jemförelse med de pris, hvilka betalas för något af ovanligt slag. Viskulle till våra läsares uppbyggelse kunna fylla spalter med prisuppgifter endast på de senaste Parisauktionerna, der man borde tro summorna vara temligen låga, och der de också något understiga de pris som före kriget betaltes; och likväl skulle sannolikt Åertalet af våra läsare icke tro Bina ögon, ja, kanske betvifla vår Sanningsenlighet, som dock ej tarfvar annat vitnesbörd än Chronique des beaux-arts. Det torde icke behöfvas något ovanligare skarpsinne för att fatta huru långt i vårt samlande vi skulle komma, derest vi med våra vanligtvis ganska be gränsade tillgångar. ville uppträda som konkurrenter på en dylik marknad. Vi finge nöja oss med det underhaltigaste eller med afgjutningar och kopior; men i och med detsamma vore hela nyttan af en dylik inrättning satt på spel, och. det skulle fordras kanske århundraden att åstadkomma en något så när tillfredsställande samling. Detta om prisen på konstindustriens alster i utlandet. Huru svårt det har sig att, äfven med de dryga medel som der offras för ändar