Aftonbladet – 15 juni 1872, sida 2

Ja, han blir snart trött. Mer jag skall säga, att du börjar bli för tung för honom. Du har lagt på hullet rätt ansenligt på sista tiden, din lata gosse. Det är första gången jag hör något sådant, sade George skrattande, det betyder i alla fall ingenting — det blir väl annat nu, då jag skall börja arbeta för mitt uppehälle. Få se hur det går med Canada, Har du lemnat in din ansökan? Ja, i går. Jag hoppas de inte låta mig vänta länge på svar, jag är veykligen otålig att komma ifrån denna odrägliga plats. Jag sade just till Agnes häromdagen att det var endast en sak jag vill vara med om innan jag reste, nemligen hennes bröllop. . Digbys ansigte molnhöljdes vid denna allusion. Ingen önskar högre än jag, att det blef af snart. Hvad skall jag göra härför, George? Alla mina öfvertalningsförsök tyckas snarare aflägsna än närma mig målet. Min moder är villig att befrämja en förlikning, blott mrs Treberne vill vara det minsta tillmötesgående. Det är nästan hårdt, att vår lycka skall sköflas derföre, att ett par qvinnor inte vilja skaka hand och bli vänner. Kan du inte utverka något för mig hos din mor? Jag har förklarat för Agnes, att hon är en fjolla, som inte tager dig utan någons lof, då hennes ålder tillåter det. Det kunde hon väl knappast göra, svasade Digby raskt, utan att derigenom åsidorätta sin pligtkänsla. Treherne! jag kan knappast vänta att du skall förstå mig i detta afseende; men du tror inte huru myc ket dyrbarare Agnes blifvit mig just genom denna sin undergifvenhet, .ehuru Gud skall veta att tålamodet pröfvas. Jag vet ju att hon inte är likgiltig; — det är; hennes starka pligtkärlek, som gör henne fast i beslutet att