Aftonbladet – 15 juni 1872, sida 2

den nya armelagen. Om denna lag möjli-d gen innehåller en farlig artikel, är detickells då nog, att hr Thiers bekämpat den samma? o Ansvaret kommer icke då att drabba ho-im nom, utan kammaren, som icke följt hansli råd. Hvad som mera omedelbart tyckes för-ifi orsaka ansvar för hr Thiers är det bekym-lc mer och den oro, som de ovisa ord, hvilkalo stundom undfalla honom, kunna förorsaka ilr landet. 1 Vid de fyllnadsval till franska nationalförsamlingen, som egde rum den 9 dennes, ha de republikanske och radikale kandidaterne segrat öfverallt utom på Corsica. Iik departementet Nord, der de bonapartistiskak sympatierna annars ansågos vara öfvervä-Ir gande, segrade den republikanske kandida-g ten Deregnancourt med en majoritet aflr 38,000 röster öfver den klerikale och mo-lF narkiske kandidaten Bergerot. I departe-s mentet Somme segrade den republikanskels kandidaten Barni med 54,000 röster. Ilo Yonne vann likaledes den republikanske kandidaten Bert en lysande seger. På Corsica segrade deremot, såsom man kunde förutse, bonapartisten Abbatucci. De klerikala ochl legitimistiska tidningarna äro ursinniga öf-l, ver valens utgång. Den bonapartistiska tidningen Pays uppfordrar legitimisterne att q, göra gemensam sak med kejsardömets anG hängare för att bekämpa den republikanska invasionen. Den protestantiska synoden i Pa-lv ris började den 10 dennes diskutera ett för-f slag af Guizot angående omfånget af synodens myndighet. Guizot, Monnier och Laurent yrkade, att synoden skall ega konsti tuerande makt och att den är oberoende, oaktadt den är sammankallad af regeringen. Hr Jalabert ansåg, att synoden icke representerar alla medlemmar af franska reformerta kyrkan, emedan alla distrikt sända lika antal representanter, oaktadt de äro af olika storlek. Guizot yttrade, att han förl: sin del icke ville hindra de liberala protestanterne att utgå ur kyrkan och grundlägga en annan kyrka, i fall deras samveten fordra det. Hr Clamageran sade, att den af denortodxa majoriteten antagna trosbekännelsen visade, att den ville framkalla en schism inom reformerta kyrkan i Frankrike. Detta yttrande mottogs med högljudda protester från högern. Marskalk Vaillant efterlemnar, såsom Journal de Paris meddelar, memoirer af största intresse, General OCastelnan är verkställare af marskalkens testamente och har såsom sådan de fullständigaste instrukö tioner. I anledning af marskalkens död ha d för öfrigt de stora gager, som innehades af f kejsardömets stordignitärer, åter kommit på b tal. Vaillant uppbar af staten 268,000 fr! ( t d n årligen. Endast en hade större gage än han, nemligen Troplong, som uppbar 356,000. Rouher hade 188,000, Mac Mahon 225,000, marskalkarne Bazaine, Canrobert, Baraguay d Hilliers och Regnault de Saint Jean TAn gely 200,000 hvardera, general de Goyon 197.000 och generalerne Fleury och Edgar Ney 149,000 fr. hvardera m. m,. För öfrigtl? var kejsaren ytterst frikostig, och det är begripligt nog att många finnas, som sakna sötebrödsdagarne under kejsardömet. Af ett telegram till Times af den 11 d:s erfar man, att det tyska svaret på den senaste franska noten angående utrymmandet af de ockuperade franska departementen den 9 dennes afgått från Berlin. I en korrespondens från Berlin till Kölnische Zeitung upplyses, atttyska riksdagens finansutskott efter långvariga debatter blifvit ense om att föreslå, att 32 millarder af den franska krigskontributionenl skulle fördelas på de särskilda tyska sta ! terna, hvaremot, 12e milliard skulle använ-Ja das för rikets gemensamma ändamål, tilll2 pensioner, försörjande af invalider m. m. Korrespondenten tillägger, att detta lagförslag, hvars skyndsamma antagande man hoppas, icke står i något slags sammanhang med uhderhandlingarna om det sätt, hvarpå Frankrike skall uppfylla sina förpligtelser mot Tyskland. Vid tyska riksdagens sammanträde den 10 dennes behandlades lagförslaget om förlängandet af diktaturen i Elsass-Lothringen till den 1 Januari 1874. Som man torde erinra sig, tvang det nationalliberala partiet i Juni 1871, trots Bismarcks invändnigar och protester, regeringen att inskränka öfvergångstiden för de nyvunna provinserna till aderton månader. Af denna tid återstå endast sex månader, och det nationalliberala partiet har nu i denna fråga öfvergått till Bismarcks uppfattning. Diskussionen öppnades med ett tal af den bekanta ledaren för centern, Windhorst, som med hänvisning på diktaturen i Hannover förklarade, att ett sådant tillstånd var i hög grad demoraliserande och på sin höjd lämpligt för vilda indianer. Att regeringen icke vågade införa den tyska riksförfattningen i Elsass, var endast ett bevis på, att den förtviflade om de konstitutionella inrättningarnas kraft att förtrycka landet. Äfven deputeraden Duncker (en af ledarne för progressistpartiet) var af den åsigten att man icke längre borde förhålla elsassarne författningens förmåner och att friheten skulle vara bästa medlet att göra Elsass tyskt. Regeringsrådet Herzog ansåg dik-8 taturens förlängande nödvändigt i anseende till den fiendtliga sinnesstämning mot Tysk-) land, som ännu är rådande i dessa provinser. Regeringen hoppades, att en förändring i detta hänseende skulle inträda sål! snart den tidpunkt (den 1 Oktober dettaj? 8 8 n n 2 4 AO KR är) var förbi, inom hvilken Elsass och Lothringens invånare sjelfve få bestämma, hvilken nationalitet de vilja tillhöra. Deputeraden Roggenbach (curator för universitetet i Strasbourg) förklarade, på grund af egen erfarenhet, att befolkningen i Elsass-Lothringen ännu var så fiendtligt sing nad, att det icke en gäng var rådligt attlq gifva henne en provinslandtdag. Deputera-t den Lamey (nationalliberal) understödde re-g geringsförslaget i synnerhet derför, att hany fruktade, att de deputerade från Elsass-J Lothringen skulle ansluta sig till den missg nöjda centern. Deputeraden Frankenbergg yttrade sig i samma riktning, men afbröts af rop från centern: Ni kan så gerna straxt införa en tioårig diktatur! Bamberger (nationalliberal) beklagade, att hans parti icke redan i fjor hade nog förutseende att följa Bismarcks råd. XKryger yttrade sig mot förslaget. Enligt hans tanke ville regeringen endast vinna tid för att bearbeta ElsassLothringens befolkning i tysk anda och så-l1 lunda gynnsamma valresultat. Detsammaln försökte regeringen i Nordslesvig, ehuruld den der aldrig skulle lyckas göra befolk-la ningen tysk. Om man för öfrigt medgaflli elsassarne rättighet att välja deputerade till lt: tyska riksdagen, skulle dessa antagligens kunna uträtta lika litet som hon sjelf. Emel-s 0 Pr lertid skulle de då få tillfälle att öppet uppträda och framställa sina klagomål och besvär. Deputeraden Moltzau beklagade den obehagliga debatten och ansåg riktigast att man nu genom att antaga regeringens för-w slag godtgjorde det fel man i fjor begick.la Deputeraden Schultz (från Baden) anslöts sig till progressistpartiets uppfattning. Hank kunde icke inse, hvarför man ville utesluta