Aftonbladet – 14 juni 1872, sida 3

slags ängar. Medelhafsväxterna, mest algeriska, ha uthärdat vintern och acklimatiserat sig. En botanist i Strassburg, Buchinger, skref före cetneringen till en annan botanist, hr Franchet, att han vid undersökning af det hö, hvarmed hästarne fodrades, hade funnit 84 species af växter, som äro inhemska i Medelhåfsregionen. Han bad derför hr Franchet undersöka, om icke några främmande växter komme att skjut upp på kavalleriets lägerplatser. Detta var ettslags spådom; redan i April 1871 plockade hr Franchet två exotiska centaureor; derefter mångfaldigades npptäckterna, och det var utom allt tvifvel, att algeriska växter blifvit införda i stor skala. Man fann sådana först i departementet Loir-etCher, på Loires högra strand, i närheten af jernvägsstationen Blois, på den gamla kapplöpningsslätten, sedermera i kommunen Cour-Cheveray, som varit ockuperad af trupper. I trakten omkring Vendöme och Orlåans observerade man äfven en stor mängd nya växter. Den 18 sistl. Mars hade dessa exotiska växter spirat upp i synnerhet vid Blois och Orlans på torr sand, der man i urminnes tid icke sett annat än några klena och marväxta örter. Det antalarter, som upptäcktes af hrj Franchet och en annan bötanist. uppgick till 157, fördelade på 21 naturliga familjer, såsom ranunculace:e, resedaceze, crucifere, silenexe, linee, malvacete, umbelliferse, convolvulacexe, amaranthacer, graminte Oo. s. Vv. m man endast räknar de typer, som förekomma öfverallt i öfverflöd, får man ett antal af 140 arter. I första dagarno af Maj fann man ytterligare nya arter, så att antalet då uppgick till minst 200. Det förtjenar anmärkas, att botsanisterne beräknat, att antalet arter, som vanligen innas blandade tillsammans på Frankrikes bästa ingar, uppgår till endast 90 eller 100.