Aftonbladet – 14 juni 1872, sida 3

pp NV, rv UCS TOLCHINAL Lb. eX. I gul smedsbodarne uti Kristiania, mera sällan Stockholm, Men detta slags prydnader : .. icke det enda egendomliga af Skandinavie ev silfverarbeten. — Likasom invånarne älsl Jag fligransarbeten till den grad att de dermc ;ke Omspinna silfverkärl och pokaler, så älsk ken)de äfven klingande, påhängda prydnade förDe nutskära af silfverbleck regelbundna tb å tar, kantiga eller runda, drifva dem ti 1 skålform och hänga dem med kedjor vi ade Större stycken. Dylika smycken äro i umhemska i Dalarne, men äfven flerestädes rli-norden. Man behänger dermed äfven dry nkI keskärl rundt omkring. Detta var reda a af ålder bruket, och man kan der re8eNOM skilja nordiska silfverpjeser frå: tetyska. Uppmärksamhet förtjena vidar en I silfverbrudkronorna i Sverige och Norge ;pI med sina rika bildverk, äfvensom lappländ mn. Iskornas med drifna silfverbleck i egendom liga ornament och former beslagna gördlat hvilka påminna om de hängande fruntim tt mersgördlarne från fjortonde och femtond ne århundradet (i Tyskland kallade Dupfings) Dessa äro arbeten helt och hållet utförd: af lapparne sjelfva. ). Hvad de skandinaviska lörgodsarbetenc af ) beträffar, så erinrar jag mig icke under mir vistelse i Sverige — ehuru jag. sökte der efter — hafva sett några, som genom sär t) Skild egendomlighet fiettrat min uippmärk mn Samhet; I det lergods, som jag såg, igen et I kände man det nordtyska inflytandet, ty det t. finnes en stor likhet emegllan de ordinära .. sorterna lergods i Sverigo och Nordtyskland. ia Det torde på grund af de bandelsoch nä. r ringaförbindelser, som en gång ogåö rön emellan Skandinavien och de tyska lansestäderna, icke förhålla sig stort annorlunda i Norge, oD eremot förtiönar träkärlen, I syn p or 4 -awar Och dryckeskärl, någon upp: fmärksamhet, då de icke blott häfta egehdom: liga förmer, ötan ölvsk äro försedda med I Hbenknäppar Och dylika prydnader. Äfven fini Iner man dessa kärl målade med ornament och tänkespråk, så att de tjena såsom prydPlnadskärl för boningarne. Icke mindre för: iltjenar trämöblerna att upptärksanimäs, I hvilla med sinä nördisktfahtastiska örpa-j met, med sina drakar och slingrande bandi verk redan från början af medeltiden lemna elprof på underbara snideriarbeten. Säkert är denna konst icke utdöd vid fjordarne och i dalarne vid Bergen och Throndhiem, och lom äfven träshiderikonsten sjunkit, så hafva Idock de egendomliga formerna hos husgeråIden qvarblifvit. . Det mest betydande, som den nordiska nationetla busslöjden lemnar, är dock väfna: (derna och nålarbetena. Vi häfva redan varit i tillfälle att antyda dem. Attuppräkna oeh beskrifva allt, som derutaf blifvit oss. bekant, skulle föra oss för vidt; och vi åtnöja oss derföre med några särdeles karakteristiska exempel I södra Sverige, i provilsen Skåne, väfva qvinnorna -linnetyger, hvilka tjena till täcken, sängomhängen och förhängen på väggarne till rummens prydnad. De äro på ett särdeles karakteristiskt J sätt ornerade med röd och svart randning samt smårutade. Effekten är lika så originel som lycklig och förtjenar direkt efterhärmning för våra bords och linnetyger. Den som känner linneväfnaderna från den gamle väfmästaren Jacob Pfannstieli GrossTabarz vid Gotha, hvilka, likaledes efter gammal tradition, äro prydda med samma färger och motsvarande ornament, kan göra sig en föreställning om de svenska. Öfverhufvud äro linneväfnaderna utsirade med rödt, hvilket i sextonde århundradet var helt vanligt både i Tyskland och andra länder, men i synnerhet ofta förekom i Skandinavien, och detjustide gamla goda mönstren, så att vi ännu i dag kunna af dem låna mönster för det elegantaste bord. Till och med stickade strumpor och jackor äro utsirade i rödt, blått eller svart med uråldriga egendomliga mönster, som äro ordnade i ränder. Såsom särdeles rik på elementer af den nationella husslöjden har jag redan omnämnt den genom sin afskildhet och egendomlighet bekanta provinsen Dalarne. Här hafva qvinnorna vanan att i sina kjolar insätta på tvären randade tygbitar liknande förkläden. Hvarje nejd eller rättare hvarje socken har sina särskilda färger, på hvilka man skiljer den ena från den atidra. Dessa randade tyger, hvilka qvinnorna sjelfva förfärdiga, hafva likhet med romarinnornas på Campagnan hufvudkläden, och äro anmärkningsvärda icke blott genom sin lifliga effekt, utan ännu mera genom sina praktfulla och lyckade koloristiska sammanställningar. En annan produkt af samma trakt är, om vi minnas rätt, täcken med utsydt arbete på till utseendet grof väfnad, men som är förfärdigad af en egendomlig, endast der(!) växande hampa, hvars spånad glänser som siden. Till dessa påsydda ornament bogagnas. såsom det synes, allehanda tyger som finnas till hands ; dock är fördelningen, anordningen och teckningen så regelmässig, att ornamenterna göra intrycket af en stiliserad teckning och erinra om de persiska mattorna med deras broderier. I norden finna vi ytterligare såsom en särskild egendomlighet de brokiga borderna och sticksömmarne, hvilka pryda skjortor, kragar, tröjor, bröstlappar, gördlar o. s. V., för öfrigt allt arbeten som äfven i sydligare trakter ingalunda äro främmande. Detegendomliga i dessa arbeten är å ena sidan den enkla, regelmässiga och geometriska formen dess mönster, som för öfrigt tillåter ett stort antal variationer, liknande dessa mönster från medeltiden, hvilka efter formen på den grekiska bokstafven gamma åt vissa tyger gifvit namnet vertes gammadie; å den andra sidan, deras lika hållning i afseende på färgerna, hvilken under nordens bleka himmel och deras kalla sken är dubbelt på fallande. Rödt är det förherrskande, derjemte är grönt ofta användt; materialet är tll eller lin. Dylika arbeten tillverkas i len högsta norden af Ryssland och föras ifven, då hafvet är öppet, omkring Nordkap till Norge. Af lika, ja ännu starkare vercan i färgen äro de norska qvinnornas perlstickerier, till hvilka dock materialet visserigen genom handeln tillföres dem. Men wilken effekt veta de ej att dermed ernå på ina border, gördlar och bröstlappar, och wuru underbart afpassadt är icke sättet för leras ornering! Under det våra damer, i det le med perlor söka efterhärma naturens lef. rt RJ HURRA jr NOK fr NR