Aftonbladet – 14 juni 1872, sida 2

Var så god och lägg er igen, mr Cameron, eljest blir jag ledsen att jag kom hit. Jag tror hufvudvärken förvärras genom att ligga. Jag vill hellre sitta uppe och tala med er, om ni tillåter. Hvad heter er bok, miss Salisbury ? Emilia Wyndham; den är mycket intressant och jag är så förtjust i den. Åh! har ni inte läst den förr? frågade han förvånad. Nej, aldrig. Mrs Canning har lånat mi den. Vi komma ju direkt från skolan, oci der hade vi inte tillåtelse att läsa romaner. Då bar ni mycket angenämt att vänta, miss Salisbury. Det-är få saker jag tycker så mycket om, som en god novell eller roman. Jag föraktar verkligen sådana trångbröstade idber, som att all lektyr i dylik vägär blott ett slags .sinnesrus, derföre att det finnes några underhaltiga författare, hvilka gifva oss böcker af öfverdrifven natur, utan moralisk hållning eller anda. Jag trör att en god roman kan lända till lika mycken nytta som. mängen allvarligare skrifven bok, anser ni inte detsamma, miss Salisbury? Jag är väl knappast ännu vuxen ettbedömande i den vägen, svarade hon, men så långt jag kommit i denna boken till exempel, har jag funnit att ingen författare kan tydligare framhålla dygden och med större noggrannhet skilja godt och ondt. Jag tycker snarare att hjeltinnan är alltför ädelt framställd, tillade Grace rodnande. Jag är rädd för att det finnes högst få qvinnor i verkligheten, som på ett sådant sätt skulle uppfyllt sina pligter emot gamle mr Danby som Emilia Wyndham gör det; så otäck som han var till på köpet. fBorts.)