Aftonbladet – 13 juni 1872, sida 2

ELFRIDA ELLER KÄRLEKENS FÖRVECKLINGAR). Roman (i 2 delar) AF FLORENCE MARRYAT. Öfversättning från engelskan af C. C. Hvad som gjorde Elfrida Salisbury så fängslande för honom, var hennes ovanliga friskhet i väsende och naturliga älskvärdhet. Han hade alltifrån pojkåren fått utveckla sig på egen hand och blef till följd deraf mycket sjelfrådig — en mängd af ungdomens fel och dårskaper voro honom välbekanta, redan vid den tid då unga män i allmänhet ännu plägar stå under äldre personers eller lärares uppsigt — ty William egde ej likt George Treherne en medfödd afsmak för dessa simpla tidsfördrif och dåliga sällskaper, hvilka vanligen så menligt ingripa i ynglingens karaktersutveckling; tvärtom hade han en afgjord böjelse för dylika och hvarthelst hågen bjöd lydde han villigt, fullkomligt oberoende af några moraliska betänkligheter eller samvetsskrupler. Som vanligt i sådana fall började han slutligen bilda sig den åsigten, att det inte fanns män och qvinnor af ädlare beskaffenhet, än dem han umgåtts med, att hvarje handling egde ett däligt motiv, emedan hans egna mestadels voro baserade på egennytta och att lastbarheten var den mest utfklade egenskapen hos flertalet af hans ikar. ( Se A. B. JM 103, 109, 111. 113, 114, 116, 117, 119, 12D, 122—125, 127-184.