Aftonbladet – 12 juni 1872, sida 2

naturligtvis inte min affär, hon har sjell föräldrar, till hvilkas afgörande det plir öfverlemnadt, men till dess stt hon blir mrs Treherne och så länge hon är min passagerare, anhåller jag på det bestämdaste, att hennes nätter tillbringas här ombord och inte i land. Jag har ingenting mera att tillägga, god morgon, mr Treherne och med en böjning på hufvudet afskedades den unge mannen. Kapten Nelson kunde ingalunda förlika sig med den nyhet han erhållit. Gifta sig med honom, mumlade han för sig sjelf... stackars, dåraktiga flicka; Salisbury blir säkerligen inte mycket glad deråt. Det är ett bra stort ansvar att hafva döttrar. Gud ske lof att mina sitter hemma i all-sköns ro. Under tiden sökte mr Treherne, inne i sin hytt, utfandera något lämpligt sätt att erhålla ett samtal med Elfrida innan hon skulle sammanträffa med sin stränge, sjelfvalde beskyddare. Säkerligen hade kapten Nelson på rent allvar fullföljt sin hotelse, att gifva Treherne arrest, om han sett honom några timmar derefter, hurusom han först afvaktade att Grace skulle komma upp på däck och sedan djerft gick fram och knackade på dörren till deras hytt. Elfrida var alltid senare än systern, lifven de morgnar då hon uppsteg från en lugn natts ostörda hvyila, således mindre underligt, att morgonen efter denna besynnerliga natt icke blef något undantag från hennes vanor. Hon hade just knäfallit för att göra sin sedvanliga bön och ångerfullt öfvertänka de grofva förbrytelser, med hvilka hon nu ansåg sig hafva belastat det ömtåliga samvetet, då hon spratt till vid en sakta, men bestämd knackning. Hon reste sig icke förr, än den upprepades och framhviskade då med rörelse stig ini