Aftonbladet – 11 juni 1872, sida 3

deles mot vår vilja, men orden dogo på de bleka läpparne, och hon skyndade förbi honom ned i sin hytt. Der fann hon Grace. som ännu satt uppe. med ångest afbidande hennes återkomst; alla banner och föreställ ningar hon ämnat gifva systern förvandla des till smekningar och sinnesrörelse vid Elfridas utbrott i böner om förlåtelse åt följda af tårar och sjelfförebråelser. Älskade , älskade Frida , sade Grace tala ipte tjll mig på det sättet — jag vet. att det var endast tanklöshet och mrs Can ning ekall nog förstå hurn det kunde hända då vi I morgon berätta alltsammans, min älskling. Gråt inte mer, min egen Frida — vi skola taga oss till vara att det aldrig händer mer och då är ju allting bra igen -— jag är så lycklig öfver att du helbregda ÅR fer fn TU GEIOL ed kommer tillhaka,z Sålunda lät Frida af sin ömma syster elut ligen öfvertyga sig. att den oroväckande tilldragelsen på ett tillfredsställande sätt i morgon skulle förklaras, hvarpå hon uttröt tad, men lugnad med den så ödesdigra hän delser. föranledande lilla hundvalpen ännn på sin arm, somnade i ungdomens alla be. kymmer försonande, lätta och fridfulla sömn. TRETTONDE KAPITLET, Ett stort misstag, William Treherne fick icke lika lätt und slippa som sin olyckskamrat. Just som han skulle passera förbi på däcket anhöll honom vakthafvande officeren. Ni är väntad dernere, mr Treherne. Kapten gaf tillsägelse om att han önskade tala med er genast ni återkom ombord. Hvad djn kan han vilja mig? sade Irenerne öfverraskad, Pet är bäst nå sjelf gör er underrättad