Aftonbladet – 10 juni 1872, sida 3

— Sabbatsbergs fattighus. Sedan flere år ha Klaraoch Storkyrkoförsamlingarna vid det vackra Sabbatsberg haft tvenne ändamålsenliga byggnader för sina många försörjningstagares behof upplätna och ej mindre dessa församlingar än ock deras fattige ha genom denna förmån haft glädjen se sina behof uppfyllda, de förra genom att från början kunnat finna en plats, som såväl, genom ett sanitärt som vackert läge utmärker sig, och de senare genom att få njuta af alla de förmåner en sådan plats kan skänka. Man började likväl så småningom tänka på att äfven andra af hufvudstadens församlingars fattige behöfde komma i åtnjutande af den fördel, som vore dessa församlingars fattige beredd, och i början af år 1870 fattade stadsfullmäktige beslut om uppförande af tvenne -hvarandra fullt liknande byggnader vid Sabbatsberg, afsedda för Jacobs och Johannis samt Kungsholms och Ladugårdslands församlingar, Dessa byggnader äro nu fullt färdiga och ha i dag på eftermiddagen öfverlemnrats till vederbörande myndigheter, hvarjemte stadsfollmäktiges beredningsutskott i afton kl. 1, 6 taga de nya lokalerna i betraktande. Af stadsfullmäktige tillsattes efter det fattade beslutet en komite af 7 personer för att uppgöra förslag angående de tillämnade byggnaderna och deras inredning m. m., hvarefter en byggnadskomitE, bestående af hrr majoren 4. H. Fock, garfverifabrikören A. G. Lagergren samt notarien J. O. Sundell, tillsattes. Med dessa herrars jemte byggmästaren J. Anderssons biträde stå nu de båda bygnaderna i en enkel och vacker stil färdiga till sin inredning prydliga utan prål, försedda med platser för hvardera 283 personer jemte rum för 1 sköterska i hvarie hus. Husen äro uppförda till 3 våningars höjd med bottenvåningen, men derjemte med särskilda rymliga vindar för materiel och annat förråd, tillhörande ekonomien, Då vi för dagen ej hinna mer än att omnämna detta helt kort, tillägga vi blott att det hela synes vara åstadkommet med en prydlighet och enkelhet, sådana de i möjligaste bästa fall kunna förenas, då samhället skall bekosta en större utgift för sin minst bemedlade befolkning och dervid iakttagits all möjlig hnshållning, på samma gång man sökt tillgodogöra sig de förmåner ett sundt lige, er. vacker plats kunna bereda.