Aftonbladet – 7 juni 1872, sida 3

nd Strödda underrättelser. Eldsvådors förebyggande. Om denna vigtiga angelägenhet har bergsrådet A. Patera i Wien utgifvit en liten skrift med titel -Ueber Flammenschutzmittel-, som på det högsta förtjenar att blifva uppmärksammad. Ty huru storartade de medel, man åvägabragt till hämmande af redan utbrutna eldsvådor, än äro, så föga har man likväl hittills fäst någon allmännare uppmärksamhet vid bemödandena att förebygga dylika olyckor. genom hvilka egefidom och menniskolif förspillas. Behofvet att förekomma vådeld ligger nära till hands för isynnerhet teaterdekorationer och fruntimmerskläder för deras stora lättantändlighets skull. Patera nppgifver, att man uppskattar antalet af i England genom eld i kläderna omkomna personer till 400 och i Wien till 21 om året. Han erinrar vidare om branden i kyrkan S:t Jago år 1863, hvarvid inom en fjerdedels timme mer än 2000 fruntimmer funno sin död, i det en gaslåga antände ett förhänge och elden vidare utbredde sig bland fruntimrens kläder. Teatrarne hafva alltid varit farliga härdar för elden. Vid teaterns i Saragossa brand år 1787 förlorade 600 menniskor lifvet; vid teaterns i Quebec brand år 1846 omkommo 500. År 1868 fattade i Turin i en dansös kläder eld, och elden fortplantade sig till de öfriga dansöserna och till dekorationerna samt lade hela teatern i aska. Med afseende på de eldsvådor, som timat i senare tider, hafva under de sista 109 åren fullständigt nedbrunnit 136 teatrar, af hvilka 51 komma på de sista 10 åren. Det är således klart, att det är en sak af stor vigt att uppfinna ett medel, hvarigenom eldfängda ämnens lättantändlighet förminskas eller dämpas. Sedan Patera på ett klart och grundligt sätt redogjort för för ränningsprocessen hos åtskilliga ämnen, såsom linne, bomull, trä, underkastar han de hittills föreslagna medlen till förhindrande af eldens utbrytande i låga en närmare granskning. Till de redan för länge sedan föreslagna. men nästan afglömda, hör det af Fuchs rekommenderade vattenglaset; med en kritblandad lösning, hvaraf allt trävirke uti den nya teaterbyggnad, som uppfördes efter den 1823 nedbrunna hofteatern i Miinchen, beströks, och hvilket medel Patera sjelf ännu räknar till de bäst skyddande för trä... Derpå omnämner han det af Versmann Oppenheim föreslagna wolframsyradt natron såsom ett ganska godt medel, men som blifver för dyrt till användning i större skala. Också den al samma kemister föreslagna svafvelsyrade ammoniak gör god tjenst, men fordrar vissa försighetsmått och är derföre oanvändbar i många all. Sedan han vidare yttrat sig om åtskilliga andra på allra sista tiden föreslagna medel och påpekat olägenheterna vid deras användning (alun, vitriol, borax, bittersalt, salmiak o. 8. vi. kom: mer han till det af honom sjelf uppfunna oc pröfvade medlet mot elds utbrytande ilåga, hvilket jemte sin pålitlighet eger. alla öfriga. egenskaper, som fordras för att komma till allmännare användning. Det är nemligen billigt och lätt att anskaffa, verkar i mycket utspädd lösning, gör icke tygerna styfva och tunga, förderfvar icke färgerna, luktar ej, fräter ej och är icke giftigt. Det är en blandning af borax och bittersalt, som Patera efter flertaldiga, lärorika försök funnit vara det i alla afseenden mest tjenliga medlet, och är det till sin skyddande kraft minst liky verksamt som wolframsyradt natron. Dess verkan beror derpå, att borsyrad talkjord bildas, hvilken är olöslig både i varmt och kallt vatten, väl . omkläder väfnadens trådar och derigenom att den sålunda försvårar utvecklingen af brännbara gaser, i och med detsamma förhindrar lågorna att fin omkring sig. Blandningsförhållandet är: 4 delar borax (borsyradtnatron) och 3 delar bittersalt (svafvelsyrad talkjord). Salterna blandas ej förr än de skola användas, emedan borsyrad talkjord eljest bildas för tidigt och utfaller olöst. Omkring 25 ort af saltblandningen upplösas uti1skålp. varmt vatten, och i denna läaning indoppas de föremål, somskola impregneras, hvarefter de urvridas och torkas samt. om så eljest finnes behötligt, manglas eller strykas. Ett annat förträffligt skyddsmedel fann han uti en blandning af svafvelsyrad ammoniak och gips, i ajika förhållanden allt efter finheten hos de tygår, som skola impregneras. åda saltblandningarne egna sig för alla både finare och gröfre ämnen, för erCpe, tyll, musslin, buldan, tågvirke och trä. Pateras broschyr innehåller detaljerade underrättelser om snyändningen af nämnda saltblandpingar och af vattenglas. Uppfinningar.