Aftonbladet – 7 juni 1872, sida 3

ver af oskyldigt skämt och fyndiga infall; till och med i åtskillige kyrkor de besågo hördes halfjväfda, återhållna skrattsalfvor vid något dödande Tustigt yttrande af mr Treherne, mr Watson eller mr någon annan. I S:t Johns praktfulla tempel vände sig Grace en gång till henne-med en allvarsam förgbråelse, I Kyrkan, käraste Frida — kom ihågi Åh, det är bara en romersk-katolsk: — var. det -bekymmerslösa svaret. Det betvder ingenting. Du borde inte gå in, då du vill prata och skratta på det sättet. TLåt pss gå ut dås, sade William Fre herne, och det gjorde de, i portiken afvaktande de andra. , Börsen anlitades flitigt vid besöken i de franska bodarna för uppköp af spetsar, koraller och nipper. Elfrida yrkade ifrigtatt William:Treherne skulle taga upp hennes portemonnä, men han envisades att få vara hennes bankir och ideligen betala för henne. Åhnej... jag vill inte köpa det, sade hon. Ni slösar för mycket på mig och så har jag kanske ett tu tre inga penningar qvar och jag. får inga mer tills jag kommer till Indien — gif mig igen dem nu, så får jag betala för mig sjelf. Nej, jag skall inte alls TE LA grhöde, men ni glömmer att jag Varit här flera gån: ger än ni och derföre bättre förstår mig på värdet af sådana här saker. Är inte detta ett vackert; armbarm3 sade han, utväljande ett i form af en orm och af de rödaste koraller. Jo, förtjusande... br ni inte hafva det? Det är säkerligen för dyrt för mig, Ja är i ferik och får derföre intel vara där.