Aftonbladet – 7 juni 1872, sida 2

USKOLLet, DEtraKtas som ett ganska val Uv! inkt medel att först uppskjuta lösningen l: f den galiziska frågan och sedan helt enelt begrafva densamma. Ingen gör sigl ingre någon illusion rörande regeringens fsigter, och intet af de politiska partierna Galizien skulle ha något emot, att de olske deputerade i riksrådet fattade det belut att sjelfve återtaga frågan om en komromiss från församlingens dagordning. På etta sätt skulle den politiska situationen lifva klar eller åtminstone förlora den präel af ovisshet, som nu i omkring fem år ar hållit landet i en ständig väntan och erföre i högsta grad uttröttar och demoraiserar det. : Samma söndring som eger rum inom det isleithanska Österrike mellan det tysk-cenralistiska och det slavisk-federalistiska pariet, förefinnes äfven inom det transleithanka — tack vare det i Ungern herrskande )eakpartiets politik, som går ut på en deling af makten inom österrikiska monarkien nellan tyskar och magyarer, och derföre öker att hålla tillbaka de slaviska stamnarnes inom Ungern nationalitetssträfvan len. Erukterna af denna politik ha redan vörjat visa sig i den afgjorda opposition, om isynnerhet uti Kroatien framträdt mot lämnda partis centralistiska politik, och som lärmast går ut på att ht detta land häfda mn mera sjelfständig ställning inom ungerka staten. Denna opposition har icke vait utan framgång. Vid valen till landtdasen i Agram den 30 sistl. Maj valdes 50 leputerade af den nationella oppositionen ch endast 22 tillhörande det unionistiska artiet. Af tre val är utgången ännu okänd. Det nationella partiets triumf i Kroatien — säger tidningen Wanderer — måste, då man erinrar sig det unionistiska partiets våldsamma agitation under valstriden, betraktas såsom en lysande seger. I anledning af den gammalkatolska örelsen i Tyskland har en ny konflikt ippstått mellan regeringen och de katolka kyrkliga myndigheterna. Krigsminitern von Roon har nyligen gifvit gammalcatolikerne tillåtelse att hålla gudstjenst i n kyrka i Köln, som redan sedan längre id begagnats både af protestanter och ka: oliker. Vid underrättelsen härom förbjöd len katolske öfverfältprosten Namszanowski hr Linnemann, garnisonsprest i Köln, utt fortfara att hålla gudstjenst i en kyrka, som besöktes af gammalkatoliker. För denna itgärd anförde han såsom stöd från Rom ;rhällna order. Följaktligen ha de katolske soldaterne vid garnisonen i Köln icke cunnat hivista messan i den kyrkade pläga besöka. Hr Liänemann, som följt sin andige förmans befallning, har derföre af befälhafvande generalen Falkenberg blifvit afskedad från sin befattning vid garnisonen och måst öfverlemna nycklarne till kyrkan S:t Pantalgon till miligärmyndigheterna. frkebiskopen i Köln, Melchers, kommer icke heller särdeles väl öfverens med regeringen. Efter att för någon tid sedan ha bannlyst alla teologieprofessorer, som förnekat påt vens ofelbarhet, begärde han äfven att de skulle afskedas från sina befattningar. Denna begäran afslogs, på den grund, att statens lagar icke tillåta en så godtycklig åtgärd. Från Strasbourg skrifves till Köln. Zeit., att förhoppningen om en rättslig undersökning angående dråpet på tysken Aufsess synes ha gått om intet, Universitetets curatorium har förklarat, att det icke tillkommer detsamma att anbefalla en undersökning i saken. Hvad den andre brottslige heträffar, har åklagaren fritagit bonom på grund af något slags förevändning, Angående den af Serrano afslutna konventionen med de carlistiske insurgenterne börjar man nu erhålla närmare underrättelser. Enligt en korrespondens från Bilbao till Independance Belge skall marskalken först ha uppställt förinsurgenterne temligen hårda vilkor, som desse dock förkastade, emedan de ännu icke blifvit be: segrade i ett fältslag. Först då Serrano föreslog mildare vilkor, förklarade sig carlisterne villige att underhandla. De afsände till Serranos högqvarter en general Jose Niceto de Urquiza jemte flere andra offiocerare, hvilka nu öppnade ordentliga underhandlingar, som slutligen ledde till den bekanta öfverenskommelsen. Denna konvention har, yttras det i en korrespondens från Bayonne till Times af den 31 Maj, icke tillfredsställt något parti. De liberale i Bil hac ära så missnöjde, att de municipala myndigheterna ingifvit sina afskedsansökningar och, då Serrano icke ville acceptera dessa, bestämdt vägrat att återtaga dem. I några delar af provinsen har missnöjet gifvit sig Init gonom att hänga sorgflor på nationalfanan, likasom om all dess ära försvunnit. Å andra sidan heter det, att carlistcheferne i Biscaya, hvilka ännu stå under vapen, äro så förbittrade på underhandlarne, som afslutit fördraget, att de hota att skjuta dem. Orsaken till de liberales förbittring är den mildhet Serrano genom bestämmelsorna i detta fördrag visat i synner. het mat ledarne för upproret, Han har, yttrar korrespöndenten vidare, efter all sannolikhet härvid varit ledd af mensklighetskänsla, Ehuru han blifvit hvad han är genom ett lyckligt uppror, har han aldrig varit en grym man, säsom Narvaez och an dre af hans skola. Minnet af den af Espartero afslutna konventionen i Bergara torde äfven ha inverkat på honom. Härtill kommo slutligen de invecklade politiska förhällandena i hufvudstaden, som kräfde hans närvaro. Vare härmed huru som helst — insurgenterne ha icke nedlagt vapen iså stort antal, som man kunnat vänta i anledning af den särdeles liberala amnestien,. Månge underkastade sig visserligen under de första dagarne, och man hoppades att de öfrige skulle följa, deras exempel. Men exemplet har icke vunnit efterföljd i den utsträckning som man hoppades, och, hvad värre är, några af dem, som underkastat sig, ha åter öfvergått till insurgenterne. Ryktet om Don Carlos död vinner, enligt Independance Belges korrespondent, alltmera insteg i norra Spanien, men man har ingen bekräf: telse derpå, Emellertid har han försvunnit från krigsskådeplatsen, ENSO