Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 3

Strödda underrättelser. Naturfenomen. Aftonskenen i det tropiska Sydamerika. Från den färgrika tropverlden berättar naturforskaren Burkhart-Jetzler om märkvärdiga himmelsföreteelser, hvilka vid Brasiliens kuster stundom uppträda före och efter solnedgången och i skönhet och färgprakt vida öfverträffa dem, som på motsvarande tider kunna iakttagas i mellersta Europa. Såsom bekant är, består hvad man kallar aftonrodnad deri — skrifver han — att efter eller före solnedgången vid klart väder på vestra eller östra himmelen visa sig röda och orangefärgade, äfven gula ångor och moln, hvilkas färgade belysning slutligen upplöser sig i ett hvitaktigt sken vid vestra horisonten. hvarefter fullkomligt mörker inträder. Väl bekant är det äfven. att skymningen under lägre breddgrader vid fullkomligt klar himmel varar mycket kort tid, att mörkret mycket hastigt följer på solnedgången; men att, när mörker redan råder och stjernor till tredje storleken kunna skönja med obeväpnadt öga, dagsljuset plötsligt äter lyser upp och hela vestra himmelen utstrålar ett klart sken, likasom en osynlig sol lyste på nytt, har, så vidt jag vet, ännu icke på detta öfverraskande sätt blifvit observeradt.Sjelfva företeelsen. sådan Burkhart-Jetzler först såg den i Januari 1856 på 26 18 56! 8. br. och 30 50 v. 1, skildrar han på följande sätt: Bländadt af ljuset, söker åskådarens öga förgäfves efter en hvilopunkt! Ty icke från en, utan från alla unkter på den vestra himmelen rikta sig stråar mot honom, dallrande tränga de sig på honom; ljuset och alla af detsamma upplysta föremål tyckas darra. Icke enfärgadt, icke hvitt frambryter ljuset: strålarne af regnbågens alla färger strömma öfverallt, dit blicken vänder sig, i ständig omvexling. Från trädens och buskarnes mörkgröna, pergamentglänsande blad nedströmma de och hoppa från grässtrå till grässtrå på den gröna ängsmattan. Mörkt stålblått, purpur med guld, saftgrönt och skarlakansrödt, afbrutet af violett, omvexla i underbart snabb rörelse, och de nära stående buskarne och träden tyckas darrande väckas till lif. Småningom lugnar sig omgifningen. ljusvexlingens oupphörliga rörelse afstannar, den vestra himmelen, som dittills skimrat likasom i ett ljustöcken, en blandning af hvitt, grönt och guldskimmer, klarnar; en purpurröd, genom alla grader af mörkrödt till gult spelande glöd frambryter, hvilken färgar hela landskapet guldgult... Tydlig skugga blir skönjbar; i horisontella projektioner aftecknar hon sig från träden på den nära stående väggen; kullarnes från vester bortvända sluttningar hölja sig i mörker. Utgående från dem, utbreder sig på några minuter natten på nytt öfver jorden, ty flammorna på himmelen slockna, ett matt gult, och slutligen ännu blott ett hvitt sken återstår af den bländande prakten. för att till slut äfven försvinna. Detta fenomen nppstår blott vid mycket ren atmosfer. efter stark dagg, efter regn och åska, efter hvilka luften afkyles och befriar sig från vattendunsterna. Aldrig visade det sig, om atmosferen icke syntes fullkomligt ren. Skymningen begynner vid solnedgången; 14 till 15 minu ter derefter frambryter det böljande, dallrande ljuset; dess varaktighet omvexlar mellan 8 och 9 minuter. hvarpå det orangefärgade, röda ljusets glöd skimrar upp och utsänder skuggor, görande alltså ljustsom om dagen. Under vintermånaderna Juni, Julj och Augusti äro så väl den skymning, hvilken följer på salnedgången, som det böljande ljusets tid af mindre varaktighet än under sommarmånaderna December till Februari; men i det hela förblir förloppet sig likt och följer alltid i den ordning, i hvilken jag första gången observerade det. Landets invånare kalla det för den välbekanta fenomenet arrebol: Dessa arreboler fick hr Burkhart-Jetzler icke tillfälle att iakttaga på ännu högre breddgrader i Bahia (12? 30 sydl.-br.) under de tre åren 1858—1860. Desaa år voro julatan alldeles regn: lösa. SYedap dö fördötit, och man äfven år 1861, då de första regnen föllo, förgäfves spejat efter dessa fenomen, började med år 1862 hela serier af så öfverraskande sådana, att det nästan blef svårt att ordna dem efter deras egenheter. Först sedan de äfven året derpå förnyats, var det möjligt att efter atmosferens tillstånd uppställa dem i bestämda gru; per. Den första EE fenanen ks Jå himmein är fullkomligt rent mörkblåoch dunsttöcken helt och hålletsaknas; den andras vid molnfri himmel med det finaste, nästan fullkomligt genomskinliga dunsttöcken: den tredjes vid molnfri himmel med dunstslöja, hvilken, utan att förlora sin genomskinlighet, genom en på förmiddagen inträffande afkylning visar mer un vgalig fätheg; den fjerdes under den tid, då atmösferen klaras och då himlahvalfvets tropiska karakter icke blifvit fullt återställd, efter det sunnanvinden blåst;