Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 2

öfver hennes ansigte då Grace syntes i hyttdörren. Det var för väl att du kom, min söta Grace, sade hon, jag kan inte lemna barnen och den välsignade pigan har gått sin väg nu igen — jag står aldrig ut med den: menniskan, Grace. Hennes förra matmyr, som hade henne hem med sig och från 4vilken jag fick henne, hon berättade mig riktiga osanningar; ty hon sade att hon just ombord var särdeles duglig och påpasslig, men det är alldeles tvärtom, Hon ville kanske bli af med henne, sade Grace småleende, Ja! jag förmodar att det just var fallet, men det är ledsamt för mig. Vill du inte leka med Freddy en stund på däck, söta Grace, han skriker jemnt så rysligt, då jag ammar brodren. Jag kom egentligen för att fråga er om vi voro färdiga att gå i land, mrs Canning båtarna ligga i ordning. Hvad i all verlden, redan? Åh, käraste, jag tänkte inte fara än på en timme åtminstone. Jag måste ge lillan först, men kan ni inte vänta, Grace? Åh, jag skulle into bry mig om det, var hennes undfallande svar, men Elfrida är så otålig. Hon kan väl inte fara utan er, mrs Canning, eller hur? . Nej, det skulle inte alls passa sig. Jag skall skynda mig så mycket jag kan, — Vill du försöka skaffa reda på Marie, Grace, och taga Freddy PR med dig, så skall jag kläda lillan så fort hon tillåter mig. Hyvarför har din syster så brådt i land ? Inte för någonting särskildt; hon är alltid otålig och uygherrarne bråka och göra henne värre inte värre än hvad hon gör dem, eller hur, Grave?2 (Förts.)