Aftonbladet – 6 juni 1872, sida 2

STOCKHOLM den 6 Juni. f t 1 Inom franska nationalförsamlingen egdej en 1 dennes en långvarig och liflig diskus-! on rum angående 23 artikeln af armålai en, som rör anstånd med fullgörandet afl! rigstjenst i vissa fall. Enligt den ordaly-! else utskottet gifvit i fråga varande artiel, skulle en värnepligtig kunna komma l tt på grund af sysselsättning i landtbruk,l: idustri, handel m. m. helt och hållet be-! rjas från ett eller annat års tjenstgöring,: å likväl med anstånd rätteligen måste förtås endast ett uppskof med fullgörandet afl enna skyldighet. Förslaget, som under-l! töddes af deputeraden Bethmont, af utskotets rapportör samt af generalerne Pelissier ! ch Chanzy, angreps af general Guillemaut j l ch af Gambetta, hvilkens tal utmärkte sig ika mycket genom bevisningsstyrka som ger l: om moderation och derföre vann bifall inom la partier i nationalförsamlingen. Till och ned högern applåderade honom. Rouher skall ha afstått från sin rätt attlåta trycka sitt tal, för att förskaffa detamma en större spridning. Detta hade, som let påstås, endast blifvit honom beviljadt på let vilkor, att han äfven skulle låta trycka le tal, som blifvit hållna mot hans anföande. Marskalk Vaillant, om hvilkens död stt i går ankommet telegram underrättade ss, var född i Dijon den 6 December 1790. År 1809 blef han underlöjtnant i franska wmen och deltog i det första kejsardömets sista strider; han utmärkte sig i fälttåget ti Ryssland och i slagen vid Ligny och Waterloo. Under restaurationen steg han hastigt i graderna och utmärkte sig i synrerhet vid Algiers belägring. Efter Julievolutionen deltog han i Antwerpens beägring och sändes år 1834 åter till Algeriet, År 1849 utnämndes han till näst högste befälhafvare för den armå, hvilken af låvarande presidenten Louis Napoleon sänles till Rom för att återställa påfvens verldsliga makt. Roms kapitulation var egentligen hans verk. Omedelbart efter statskuppen utnämndes han (den 11 Dec. 1851) till marskalk af Frankrike. Han blef ifven senator. Under åren 1854—59 var han krigsminister. Derefter deltog han i italienska fälttåget och kommenderade efter krigets slut ockupationsarmen i Milano. År 1850 utnämndes han till minister för kejserliga huset och reorganiserade såsom sädan konstakademien samt genomdref att teatermonopolet afskaffades. I departementet Cöte-dOr bildades för länge sedan en komiteå af deputerade, kommunalråd, fabrikanter och köpmän, för att i Dijon resa en stod till minne af den 21, 22 och 23 Januari 1871, åt universalrepublikens hjelte, general Garibaldi samt de tappre af brigaderna Menotti, Ricciotti, Pelissier, Bosak Hanke och Canzio äfvensom general Bordone, generalstabens chef. Redan den 21 Januari detta år lades af mairen i Dijon på uppdrag af generalrådet grundstenen, hvari inneslöts en minnespenning med ofvanstående inskrift och hvaraf äfven Garibaldi erhållit ett exemplar, åtföljdt af en adress. Arbetarrörelsen i Englands landtbruksdistrikter utvecklar sig allt framgent i kolossala proportioner. Initiativet till denna rörelse har som bekant är utgått från grefskapet Warwick. I södra delen af detta grefskap ligger staden Weston mellan Leamington och Wellsbourne. I sistnämnda stad hade några jordbruksarbetare sett af de 1okala tidningarna, att man i Weston hade fordrat högre lön af arbetsgifvarne, En arbetare vid namn Lewis, som hade någon kännedom om förhållandena i fabriksstärderna och om trades unions, fattade hastigt den idn att bilda en arbetarförening på landet. Han underrättade sina bekanta om planen och fann dem beredvillige att ansiuta sig till honom. I Bradford, som ligger nära Wellsbourne, bor den sedermera genom denna rörelse så bekante arbetaren Joseph Arch, hvilken tillika är metodistpredikant. Jordbruksarbetarne hade icke förr fattat gitt heslut, än de vände sig till Arch och uppfordrade honom att föra ordet vid ett möte, som de ämnade hålla. Han iofvade att uppfylla deras önskningar, och nu skredo de till verket. Man utfärdade hvarken proklamationer, cirkulärer eller något slags skriftligt — tillkännagifyande, Det muätliga budskapet gick från farm tiil farm, Man samlades i största hemlighet vid ett stort kastanieträd i närheten af Wellsbourne, och här var det denna väldiga rörelse började (den 14 Februari detta år), hvilkens resultat ännu ingen kan aja, Hela Wells bourpe bivistade detta möte, Äfven från de närbelägna städerna hade många invånare infunnit sig. I ett kraftigt, färgrikt språk skildrade Arch jordarbetarnes dåliga ställ ning och fattigdom och föreslog dem medel att afbjelpa svårigheterna. Slutligen heslöt man att bilda en stor och allmän förening. Ofvannämnde Lewis kunde knappt hinna med att uppskrifva namnen på alla dem, som anmälde sig till inträde i föreningen. Detta var den första scenen i dramat. En vecka derefter hölls åter ett meeting, som skaffade föreningen många nya medlemmar, Man valde en styrelse och en sekreterare. Från denna stund gick organisationen allt mera framåt. Man utfärdade skrifvelser, i hvilka förpaktarne uppfordrades att höja veckolönen från 12 till 16 shillings. Då arbetarne följande iördag upphuro sin aflöning, fingo de på samma gång det besked att dj ras fordringar icke skulle blifva uppfyllda, Endast de, som hade fast anställning, fort fore nu med sitt arbete. Antalet af dem, som inställde arbetst, rppgick i Wellsbourne ensamt till 100 personer, och i de närbelägna kö pingarna till lika så många. Under de första KERSTIN EINER ES NSI ESP NRA RA —