Aftonbladet – 5 juni 1872, sida 2

hvilken föranlät henne att fortfarande stå på vänskaplig fot med hans mor. Hon såg icke missnöjd ut vid hans inträdande. Kommer dnu för att prata bort en stund kusin, sade hon, en benämning hon alltic använde, ehuru han ej mer var hennes ku sin än du och jag. Ja! också det, Peggy, men isynnerhet för att be dig om en tjenst. — Du vet att jag olyckligtvis inte kan skrifva? Nå än sen? Jag skulle vilja skicka några ord till en vän, som är långt härifrån, och kom just för att fråga, om du vill hjelpa mig att sätta. dem på papper; jag vet att du är skicklig uti att skrifyva. Jabevars jag skall gerna hjelpa dig, John, när jag har slut på det här. Kan du vänta tills jag skrifvit in dessa siffror? Ja mycket väl! Han satte sig på en stol och dolde ansig: tet i händerna. Peggy gaf honom mången förstulen blick under det hon adderade ihop summorna och uppförde dem i hufvudboken, En djup suck från John kom henne att se upp och och säga: Jag skall inte uppehålla dig länge, det är straxt slut. Det var inte derför, Peggy, svarade han, jag tänkte på mamma, hon är inte frisk. Är hon inte? sade Peggy. 2 gånger 4 är 8 och 2 är 10 och 14 är 24; 8—1—4 ja! det är rätt. Så nu är det slut, John — tills i morgon så här dags. Hvad kan jag nu göra för dig? Under det hon talade satte hon sig färdig med penna och papper, att skrifva åt honom. Då började John att känna sig förlägen och sökte i alla sina fickor, tills han slutligen upptog en liten rulle fult papper, mycket