Aftonbladet – 4 juni 1872, sida 3

anländt till Blackheath och att hon sände hjertliga helsningar till vännerna på Chelton Marsh. John hade ett ringa begrepp om huru lång tid det behöfdes för att lära sig skrifva. Dag från dag väntade han bref från Helene sjelf, och mången vandring hade han gjort till närmaste postkontor, för att efterfråga ett sådant, ty brefbärare var en okänd lyx i Chelton Marsh. Hans hopp hade hittills blifvit gäckadt och sinnet var derför sjukt. Han dref ofta omkring på Farm Cottage, ty han älskade att höra mrs Willis nämna Nells namn och glad des åt hennes försäkringar, att så snart ferierna började Nell nog. skulle komma och helsa på dem, icke derföre att Jolm betviflade att hans älskade en dag skulle återvända till honom, men han njöt af att få sina egna förhoppningar stärkta genom en annans. Då han i dag inträdde på Farm Cottage, fann hän mrs Willis mycket liflig och upprymd, hontrodde kanske att han medförde bref tillhenne och han skyndade sig derför att taga henne ur den ljufva villfarelsen, Jag har intet bref, mrs Willis, sade han sorgset. Och det är allt hvad du har att förtälja, var hennes muntra svar, Han blef dödsblek, Har Ri hört någonting ? frågade han häftigt, — Är hon frisk och lycklig? O, berätta mig, mrs Willis! har hon skrifvit sjelf? Nånå, min kära gosse! hur skulle jag kunna besvara alla dessa frågor på en. ång? Lugna dig här ett ögonblick skall du få veta alltsammans, . Forts.)