Aftonbladet – 4 juni 1872, sida 3

min plats i Browns båt. Jag har annat utt göra, som jag justnu tänker börja. Vill mamma någonting innan jag går? Nej tack, min gosse, ingenting, Kommer lu tillbaks till qvällsmålet? aa med säkerket, sade han kyssande moIren och gick. Han var en öm och pligtkär son, men mo Irons deltagande tröttade honom ibland, Hans Ng stolta hjerta föraktade att blifva ;enomskådadt som en qvinnas, han ville helst ida i tysthet och ensam. Ehuru han myecet väl lyckades för andra dölja hvad han cände, förrådde han sig likväl alltid för moIrens skarpsinnighet. Blind som hon var; kunde hon dock blott af tonen i hans röst äsa hvad som föregick i hans hjerta, bättre in de som sågo hans ansigtsuttryck. Då ran lemnade henne tog han vägen till Farm Cottage och ju närmare han kom, ju tyngre och mera släpande blefvo stegen. På det ställe der han blifvit vitne till scenen mellan Nell och William Treherne, stannade han ch såg ned ät stranden, Ja! det var just ler klipporna sköte ut på båda sidor och vildade ön liten bugt i sanden. Han såg enne ännu huru hon stod deri all sin vilda, olomstrande skönhet (ty för honom var det skönhet) förnekande honom rättighet att råga efter hennes görande och låtande, Hvad kulle han icke velat gifva, för att i detta ;gonblick hafva henne tillbaka, äfven om on som då, hade trotsat honom? Alt i verlden blott han fått se och röra vid henne. Han drog en djup suck vid tanken på det möjliga för sin önskans uppfyllelse och ortsatte vägen, Denna månad hade föreallit honom sekellång; blott ett enda href ill Willis hade kommit och detta endastiniehållande några rader från miss Plimpton, om underrättade att Helene lyckligt hade